15 april 2012

John Oates på Hamburger Börs

John Oates på Hamburger Börs

1977 fyllde jag 15 år, och då hörde jag för första gången Daryl Hall & John Oates, med deras stora hit ”Rich Girl”. Det ledde till att jag köpte deras album ”Bigger Than Both Of Us”, en fantastisk skiva (på den tiden var det vinyl-LP som gällde), och därefter har jag köpt i stort sett ALLT som Hall & Oates har gjort. Och det är ganska mycket.

Därför kändes det förstås alldeles extra kul att åtminstone ena halvan av denna världens mest framgångsrika popduo i musikhistorien – John Oates – kom och spelade i Stockholm. Självklart spelade han några Hall & Oates-låtar, men den större delen av spelningen var hans eget material, samt en del riktigt, riktigt gamla låtar – blues, soul, folkrock i en salig blandning. Härligt och roligt!

Jennie och jag hade haft en kurs hela helgen, och vår gäst Barbara kom hem från Sexsibilityhelgen, så vi hade en skön trötthet i kroppen allihop – och då var det extra kul att gå ut på söndagkvällen för att digga lite skön musik. Helt rätt!

En kul grej var också att vi var flera vänner som satt tillsammans, allra längst fram – jag, Jennie, Barbara, samt våra vänner Anders & Ida-Maria – och vi hade kungligt roligt, den saken var helt klar. Klubbspelningar av den här sorten gör också att man kommer mycket närmare scenen, och faktiskt kan ha en direkt kontakt med musikerna. När bandet spelat en låt från skivan Big Bam Boom, så vände jag mig mot mina vänner och bara nämnde just det, och då svarade John Oates – ”Yes, that was from Big Bam Boom – You know, I can hear you from up here!” – med ett stort leende. Sen hade vi en skön kontakt med bandet hela spelningen. Sånt är kul. Och efter spelningen fick jag förstås några av mina CD signerade, och jag köpte ett par av John Oates CD av honom själv. Skönt. Det blev en väldigt trevlig kväll, helt enkelt!

11 januari 2012

CD-samling med Daryl Hall & John Oates

Uppdatering av musiksamlingen

1977 var jag 15 år. Då brukade jag hänga på ett ställe som hette Domino på helgerna, liksom en stor mängd andra tonåringar i Stockholmstrakten. Det låg vid Hornstull, och var ett rejält stort ställe, med disco och konserter. Det var ofta riktigt bra band där. Störst 1977 var Magnus Uggla, Ramones och Boomtown Rats.

Det spelades också en hel del skön musik när det var disco, och en låt som verkligen fastnade var ”Rich Girl”, med ett band som kort och gott kallade sig Hall & Oates, efter centralpersonerna i bandet – Daryl Hall och John Oates. 1977 hade de spelat tillsammans i drygt fem år, men redan hunnit med en del hits. Sina största succéer, som Private Eyes, Maneater m.fl., hade de fortfarande framför sig. Men jag köpte LP:n Bigger Than Both Of Us, och jag var fast.

Det är snart 35 år sedan jag började lyssna på Hall & Oates, men de hänger fortfarande med, och gör underbar musik. Särskilt Daryl Hall, som utöver alla album och konserter med John Oates också har gjort ett antal soloalbum genom åren, bl.a. ett alldeles i slutet av förra året – Laughing Down Crying.

Så nu håller jag på att uppdatera min skivsamling – jag har mer eller mindre ALLT och lite till som de har producerat på vinyl; inklusive konstiga promotionsinglar, dub-tolvor, udda japanpressar och liknande. Men det är fortfarande alltför många av mina favoriter som jag bara har på vinyl fortfarande, så nu köper jag CD med Hall & Oates. Jag fick från CDON häromdagen en box med fem klassiska plattor för bara 149 spänn – och det är ju inte fy skam! Och jag har fortfarande några plattor restnoterade, som jag väntar på.

Daryl Hall har fyllt 65, men det märks inte. Särskilt inte när han sjunger och spelar. Han har just återuppfunnit sig själv, och skapat en ny karriär åt sig själv med det magnifika web-TV-konceptet Live From Daryl’s House, ett prisbelönat musikprogram som nu även fått regelbunden sändningstid i en ordinarie TV-kanal.

Men jag behöver inte köpa ALLA skivor som Hall & Oates någonsin har gjort. Det finns en försvarlig drös Greatest Hits-plattor av olika slag som cirkulerar, vilket inte är så konstigt med tanke på den fenomenala mängd hits gossarna med gitarrer har skrapat ihop genom åren, och dem behöver jag inte samla på. Men originalplattorna vill jag ha. Allihop. Så är det bara.

31 december 2011

NYÅRSFEST!!!

NYÅRSFEST!!!

Varje nyår anordnar vi en stor fest för vänner och bekanta, och i år blev det en alldeles särskilt fantastisk fest! Det kom ungefär 50 personer, och det var fullt pådrag hela kvällen – med massor, massor, massor av härlig mat och goda drycker, musik, dans, långa och korta konversationer. På denna bild underhåller Anders Wallin och Lennart Hallström med ett par av Anders sköna låtar.

Nånstans mitt i festandet blev det visst ett nytt år, och då gick vi alla ut på torget för att skåla och beskåda fyrverkerierna. Så brukar vi göra i vår familj, och så gjorde vi även i år.

GOTT NYTT 2012!!!

13 december 2011

Luciakonsert på Södra Latin

Luciakonsert på Södra Latin

Min mellangrabb Leonard går i musikklass på Södra Latins gymnasium, och det innebär att de ofta ställer till med konserter av olika slag. Och är det Lucia så blir det förstås en Luciakonsert. Det sjöngs och spelades, både klassiskt, musikal och luciasånger. Mycket vackert och imponerande av så unga artister!

P.S. Precis till vänster om dirigentens hårburr, mitt i kören, står Leonard, iförd en struthatt!

27 november 2011

Dans på Etnografiska Museet

Orientalisk dans på Etnografiska Museet

Och så var det en temadag med dans på Etnografiska Museet, med stark betoning på indiskt, och lite annat orientaliskt. Jennie och jag åkte dit en sväng, och fick se en hel del kul dans, från såväl främre orienten som Indien, klassiskt såväl som Bollywoodstil. Dansarna var elever på olika dansskolor, och det innebar att även mycket unga dansare uppträdde, vilket var väldigt kul och gulligt.

27 oktober 2011

Mini-musikal på Södra Latin

Mini-musikal på Södra Latin

Min mellangrabb Leonard går musiklinjen på Södra Latin, som slagverkare, och det innebär förstås att det jämt och ständigt är uppträdanden av olika slag. Just idag spelade musikeleverna en liten föreställning med några olika barnsagor, tonsatta förstås. I publiken satt massor med småttingar – en glad barnpublik som tjoar, pekar och kommenterar föreställningen.

Leonard spelade trummor i den första sagan, men skådespelade också lite. Sagan handlade om en stackars drake som inte kan flyga, och som därför ber om hjälp av de olika djuren i skogen. Först frågar han albatrossen, som spelades av Leonard – därav den långa näbben och de rosa tightsen, och sen ugglan, och sen en älg. Konstig saga, men kul.

13 oktober 2011

Sång i soffan

Sång i soffan

Det finns inte mycket som är så kul som när hela familjen samlas, gärna med flickvänner, pojkvänner, kompisar – och ett instrument. Leonard spelar gärna och ofta på sin ukelele, och då blir det gärna spontant att folk brister ut i sång. På denna bild sitter Indra, Leonard, Leonards flickvän Nora, Caspian och Caspians kompis Sara i samma soffa och sjunger, lagom vackert men väldigt glatt och medryckande.

Säga vad man vill om familjeliv med tre tonåringar och deras vänner – det blir aldrig tråkigt.

21 september 2011

Fiolspelare

Människor som vill göra andra glada gör mig glad.

Plötsligt hör jag genom fönstret någon som spelar fiol. Jag går ner till torget, och finner att där står en man som till det yttre ser ut att ha sina bästa dagar långt bakom sig. Han är allt annat än nykter, han har kanske två tänder kvar i munnen, stripigt tunt hår, vattniga ögon och väldigt vinglig gång. Men han är glad, och han tycker om att göra andra glada. Han sjunger (inte så vackert, men rätt kul), och spelar fiol (betydligt bättre än sången). Sen springer han in på Konsum för att köpa ett par paket korv som han ska ta med sig till Parkleken, där han ska göra barnen glada genom att spela på sin fiol.

Det finns något som gör mig så ohämmat glad över den här lille mannen med fiolen. Han må vara på samhällets botten rent hierarkiskt, men i mina ögon är han en vardagshjälte, i det att han bara vill göra andra människor glada med sin musik. Den generositeten borde fler få privilegiet att uppleva.