21 april 2012

En magisk treenighet

Ana, Barbara och Rowan – tre av våra fina, tantriska, shamanistiska, magiska vänner, som alla bidrog med sin magi till helgens kurs. Det var Barbara Carrellas kurs, baserad till del på hennes Urban Tantra, och till del på hennes nya bok Ecstasy is Necessary, men Ana bidrog med sin glödvandring och ständigt närvarande själsstadga, och Rowan bidrog med morgondans och uppmärksam assistans – och mycket annat.

Det var kort och gott en lärorik, dynamisk, överraskande och spännande helg, som kanske inte blev vad vi hade väntat oss, men som gav oss viktiga insikter och lärdomar för framtiden.

19 april 2012

Jennie i det gula rummet

Så var vi på Skeppsuddens kursgård igen. Inte för att hålla kurs den här gången, utan för att vara med på en – Barbara Carrellas öppna kurs (alltså inte bara för proffs eller Sexsibilitystudenter). Men vi får samma rum som vi brukar bo i, det gulliga gula rummet i huvudbyggnaden, och det är trivsamt. Barbara har just släppt sin nya bok Ecstasy is Necessary, och tanken är att denna kurs ska utgå från hennes bok. Hur det blir får vi se. Det är i alla fall fantastiskt att få vara med Barbara, som alltid.

1 mars 2012

Politikerns sista tal

Min gamle teaterkompis på den numera tyvärr konkade Spegelteatern, Oscar Solberger, tillika medgrundare av Liberaldemokraterna, har just regisserat en härligt surrealistisk pjäs av Anthony Swerling, med namnet Politikerns sista tal. Det är en monolog, med en skådespelare – Emil Kekonius – och handlar om en högt uppsatt politiker som håller ett tal på UD, till gästande delegater från biståndsmottagande länder. Politikern börjar med en rad pompösa PK-klyschor, men flippar av någon märklig anledning ut och håller ett tal som sannerligen skulle bli det absolut sista talet för vilken politiker som helst.

På bilden är det Emil till vänster, och Oscar till höger. Blomman är en del av rekvisitan/dekoren.

Läs mer på hemsidan för pjäsen!

24 januari 2012

Jennie Testa Rossa

Det kom hem ett mystiskt paket, med ett svartgrönt pulver gjort av underliga örter. Med detta pulver, samt en flaska pressad citron och lite olja, blandade Jennie en dekokt, en grönsvartbruna sörja med märklig lukt, som hon sen kladdade in hela sitt hår med! Och så lät hon det sitta i flera timmar. Märkligt. Men när hon sen sköljde ur all den där geggan, så blev hon så vacker, så vacker. Hon blev inte alls grönsvartbrun i huvudet, utan vackert kopparröd. Hur fint som helst! Så kan det gå.

Nu undrar du kanske varför jag har rubricerat denna bild som ”Jennie Testa Rossa”? Testa Rossa betyder ordagrant ”rött huvud” på italienska, och namnet kommer ursprungligen från en Ferrari 250 Testa Rossa, som tillverkades mellan 1958 och 1961. Den kallades så eftersom dessa Ferrari utrustades med motorer som hade röda cylinderkåpor. Och nu har Jennie ett rött huvud. Tänka sig.

OBS! Bör ej sammanblandas med den vulgära och fula plastlådan Ferrari Testarossa som tillverkades 1985-1996. Den förskräckliga bastarden förtränger jag helst.

29 december 2011

Leonard & Caspian – musicerar och underhåller i Folkets Park

Lite så känns det i alla fall om denna sköna bild. Lite som ett skivomslag eller en turnéaffisch från 1930-talet. Gulliga är de, mina gossar, finklädda och med ukelelen i högsta hugg.

26 november 2011

Tokiga konstnärinnor på sin egen vernissage

Min kära vän Ylva Maria Thompson har gjort ett konstprojekt tillsammans med en annan konstnärinna – Iva Troj – och så var det dags att visa hela härligheten, förstås. Ivas måleri på Ylvas gjutningar; denna gång i det underbart lätta materialet papier maché, snarare än de tunga gipsskulpturerna. Fint blev det! Och trångt var det på vernissagen. Och härligt galna och glada var Ylva och Iva!

14 november 2011

Gordon Neufeld

På måndagkvällen var jag och lyssnade på ett föredrag med den kanadensiske psykologen Gordon Neufeld, om vad barn behöver för att växa och utvecklas. Jag har läst hans bok ”Våga ta plats i ditt barns liv” tidigare, och det var verkligen extremt informativt och inspirerande att få höra hans föredrag. Helt fantastiskt.

Gordon Neufeld har skrivit en hel del om anknytningsteori, och om hur barns hjärnor utvecklas. Grundtesen är att familjen är de allra viktigaste i barnens liv – alltså de vuxna vårdnadshavare som barnen knyter an till. Det låter fullkomligt självklart när man säger det, men hela samhället idag är inriktat på prestation och arbete, snarare än varande och lek, samt att man tidigt skiljer barnen från föräldrarna, vilket är ödesdigert för barnens förmåga att knyta an, vilket i sin tur skadar barnen känslomässigt.

Det är verkligen fascinerande hur vi kollektivt kan missa något så viktigt som barnens uppväxt – och det värsta är att många just västerlänningar, framför allt från Nordamerika och norra Europa, har utvecklat ett så enormt dåligt självförtroende gällande vår roll som föräldrar. Vi vill ha manualer, experter och professionella vårdare – och tror att de kan göra ett bättre jobb med våra barn. Och det är ett av våra största misstag.

25 oktober 2011

Kulturellt finbesök!

Renzo Aneröd och Hanna Jörgensen är två underbara och superintressanta personer som vi har lärt känna genom våra kurser, och genom att de också är dokumentärfilmare. Hanna hade tidigare en störtskön sexblogg, som hon kallade Sexdrömmen, men har numera gått över helt till sitt samarbete med Renzo. Renzo har skrivit en romantrilogi, helt fantastiska böcker, och har även gjort några råtunga, superbra och jättejobbiga dokumentärfilmer (varav jag har sett en – ”Jag vill inte leva detta livet” – en råtung film om GHB-missbrukande ungdomar på glid), men har bytt fokus till att mer och mer rikta sin energi mot positiva mål.

För närvarande håller Renzo och Hanna på med flera projekt samtidigt, som t.ex. att hålla föredrag tillsammans, men också dokumentärfilm, och där kommer vi in. De håller för närvarande på med ett projekt om olika människors sökande efter det perfekta livet, efter livets mening, och i denna kontext kommer förstås vår kursverksamhet in. Det kommer att ta lång tid innan filmen är klar, så det är ingen idé att förhandsbeställa än på ett tag, dock. En liten trailer har vi fått se, och det såg verkligen superspännande ut. Så visst är vi nyfikna!

24 oktober 2011

Jennie, Jennie, Jennie, Jennie, Jennie och Jennie

Ja, jag vet, jag har en förkärlek för att frossa i bilder av min favoritmodell, min älskade hustru och livskamrat Jennie, och denna bild är inget undantag. Historien bakom är enkel – Jennie ska sälja lite kläder på Tradera, och behövde lite schyssta bilder. SÅ vi smällde upp studion, och plåtade loss lite snabbt. Sen tog vi några bilder till, och några bilder till. Och så fick jag en idé om att lägga ihop flera bilder till en (var kan den idén ha kommit i från…?), och så blev det så här. End of story.

P.S. Allt är till salu, utom det röda linnet. Det ska hon behålla. I alla fall en stund…

23 oktober 2011

Höstvacker Jennie på skogspromenad

Det bästa med att bo i Bagarmossen är att det är så otroligt nära skog och mark, och samtidigt så nära stan. Vi har Nackareservatet på fem minuters gångavstånd från vårt hus, och det är verkligen underbart. Om man känner sig instängd och seg efter timmar inomhus, stillasittande vid datorn, är det verkligen en skön hälsokick att komma ut i friska luften, trampa jord, mossa, grenar och stenar.

Ibland blir det låååååånga promenader, och ibland kortare – det beror på stunden. Denna dag blev det en kortare sejour, men fortfarande väldigt uppfriskande. Och kameran var med, som vanligt.