En gammal skylt
På något sätt är det signifikativt att det första jag tar en bild av när jag kommer tillbaka till Sverige, är en förbudsskylt, på Kocksgatan i Stockholm. Den är förvisso oerhört charmig i att vara så gammal, sliten och patinerad, men innebörden i helheten är ändå intressant. Förbud och regleringar. Gamla sådana som lever kvar.
Vattenspegel
Genom den vackra staden Bordeaux flyter floden Garonne, och intill kajen längs med floden kan man hitta en hel del spännande företeelser – restauranger, dansbanor, marknader m.m., och detta intressanta konstverk, som är både en dekorativ fontän och en plats för lek.
I storleken som en mindre fotbollsplan har man lagt denna ”Miroir d’Eau” (vattenspegel), som erbjuder fascinerande visuella intryck av allehanda slag. Med jämna mellanrum bubblar det upp vatten ur stenläggningen, ibland ånga, och det är en oerhört populär plats för att bara plaska lite med fötterna, eller för barn att leka vilt. Och särskilt nattetid blir det fantastiskt vackert, med de majestätiska och vackert upplysta byggnaderna i bakgrunden, som då speglar sig i vattnet. Rekommenderas varmt – särskilt när det är över 40° varmt, som det var under våra promenader…
Vinbutik i Bordeaux
Så var det dags igen, att flyga och fara. Denna gång till Bordeaux, eftersom vi återigen skall hålla kurs för ett gäng livsnjutningslystna par – vår tantriska kärlekskurs Livets Goda på Chateau Garreau, i lilla Cadillac, en by några mil söder om Bordeaux. Men först ett par dagar i Bordeaux för bara mig och Jennie. Trevligt!
Min illustration för dagen får bli den sköna insikten om att svensk puritanism och förmynderi inte råder på samma sätt i Frankrike. Här kan man hitta vinbutiker, och vill man ha en picknick i en park, så kan man köpa alla ingredienser i vilken matbutik som helst – inklusive kallt rosévin. Men sådant är förstås omöjligt för oss omdömeslösa och korkade svenskar. Inte skulle vi klara av sådant?
Jennie i Gamla Stan
Tillbaka i Stockholm! Jennie och jag är i Gamla Stan, eftersom vi ska träffa ett par vänner som jag ska fotografera på ett hustak. Men först går vi en promenad på egen hand, och när jag ändå har kameror med mig kan jag förstås inte låta bli att ta lite fina bilder av Jennie. Hon är ju så vacker, ljuset var vackert, och miljön var underbar!
Lustiga djur
I lekparken i Björns Trädgård, en liten park alldeles intill Medborgarplatsen på Södermalm, hittar man dessa lustiga betongdjur. De är ämnade som lekföremål för barn, men de är rätt skojiga för en (barnslig) vuxen också.
En kaj i Stockholm
Det finns delar av Stockholm som känns som att man kommer in i en sagobok av Jan Lööf, eller bara helt enkelt en annan värld. Jag körde min dotter till Beckholmen för att hon därifrån skulle ut och segla med en stor och vacker gammal segelbåt – Ellen. Indra älskar de här gamla skutorna, och skulle kunna vara ute och segla hela sommarhalvåret om hon fick.
Beckholmen har länge varit en mycket märklig plats, en väldigt gammal varvsmiljö med gamla torrdockor och jättegamla hus, en fenomenalt stämningsfull, nästan surrealistisk miljö från en annan tid. Nu pågår ett enormt saneringsarbete med Beckholmen – man städar bort århundraden av tjära och giftiga kemikalier, och tyvärr innebär det förmodligen också att Beckholmen blir mer välordnat och snyggt än det varit tidigare. En del av charmen ersätts med turistvänliga, handikappanpassade gångar och fina utsiktsplatser, nylagd asfalt och perfekta stenmurar. Trevligt och bra på fler sätt än ett, men samtidigt lite tråkigt. Jag gillar det där ruffiga, lite bohemiskt oanpassliga, patina från flera generationer.
Men då vänder jag kameran från Beckholmen, in mot kajen vid Djurgårdsstaden. Där är det fortfarande lite crazy. Härligt och vackert!
Jennie & Barbara
Efter en veckas festival på Ängsbacka ville vi bjuda vår amerikanska vän, kollega och mentor Barbara Carrellas på lite sightseeing i Stockholm innan det var dags att köra henne till Arlanda. Så vi gjorde en riktig snabbversion, med utsikt från två höjder. Först åkte vi till Fåfängan och tittade på östra delen av Stockholm därifrån, och sen åkte vi upp på Mariaberget (samma ställe där vi var på bröllop dagen innan) och tittade på den västra delen av Stockholm därifrån. Fin utsikt på båda ställen.
Snart hemma!
Resdag.
Väskorna packade, kylen tömd, nästan all mat uppäten. Buss till Rhodos flygplats, incheckning, väntan. Flyg till Arlanda, plåta Stockholm från planet. Buss till Cityterminalen, tunnelbana hem till Bagarmossen.
End of story.
Porten till paradiset…
…I alla fall när Jennie står där! Vi besöker återigen Rhodos stad, undviker gamla staden, äter massor av glass hos Marco från Bologna, i hans glassbar vid busstationen, shoppar lite och promenerar runt mest hela eftermiddagen. Vi letar efter en restaurang som vi inte hittar, men trivs finfint ändå, eftersom vi får se fina miljöer och en kanonvacker solnedgång vid nordvästra spetsen av Rhodos.
Tre tunga pirater
Så var det dags igen – en demonstration mot ACTA. En tapper skara kom till Sergels Torg, för att visa sin motstånd mot överstatlig kontrolliver och överdrivet ordningssinne hos politiker. Två talare från Piratpartiet – partiledare Anna Troberg och PP:s EU-parlamentariker Christian Engström, en riksdagsledamot från Vänsterpartiet, samt Per Pettersson från Liberaldemokraterna (och Ung Liberal).
Vad gäller just denna bild, så associerar jag till ett alldeles särskilt fenomen – den så kallade trepiratersregeln. Den innebär att om tre pirater tillsammans bestämmer sig för att utföra någon slags politisk aktivism, så är det fritt fram.
Detta uppmuntrar till aktivism och egna initiativ, och det motverkar toppstyrning. Det är vackert så. Det kan förstås leda till ett och annat mer ogenomtänkt (och rent ut sagt korkat) uttryck, men det kan förstås även en partiledning göra, och med trepiratersregeln sprider man faktiskt ut ansvaret, och en partiledning kan på så sätt hävda ansvarsfrihet gentemot riktiga bottennapp.
Men – om de tre piraterna är Rick Falkvinge, Christian Engström och Anna Troberg – då jävlar, då kan det bli åka av! Jag är stolt över att betrakta dessa tre tunga pirater som mina vänner, och även om jag numera lägger mitt politiska engagemang främst i Liberaldemokraterna, så stödjer jag gärna piraterna så ofta jag kan, och ångrar inte mitt tidigare engagemang en enda sekund.
År 50 