Naken kvinna i studion
Och så fick jag ånyo ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar – att fotografera en vacker, sexig, naken kvinna. Just denna härliga människa är dessutom en extremt intelligent, allmänbildad, kunnig och engagerad människa också, så vi skulle (teoretiskt sett) kunna fastna i köket och bara prata, och nästan glömma att plåta. Men det gjorde vi inte den här gången. Många fina bilder blev det, och en drös av dem lär hamna på Cirkus Eros nån gång framöver…
Några av mina ansikten
Jag hade kvar samma ljussättning i studion som igår, så jag lekte vidare – men jag kände mig lite busig och lekfull, så den här gången gjorde jag något helt annat med slutresultatet.
Jag har gjort den här sortens kompositioner förr, men på ett helt annat sätt. Första gången jag gjorde en grimaskomposition var i en fotoautomat, och jag tog en hel drös bildremsor som jag sen satte ihop i en egenhändigt utskuren passepartout, med 30 öppningar för bilder, så vitt jag kan minnas. Och jag var betydligt yngre då. Men det är ungefär lika kul nu som då.
Dramatiskt självporträtt
Jag är ett hopplöst rampluder, en teaterapa, en älskare av drama och intriger, en posör och ett egomonster. Så. Nu fick jag det sagt. Och EN sak kommer Jennie och jag INTE överens om, och det är hur den perfekta ateljén ska se ut. I Jennies ögon är det ett VITT rum, som man sen anpassar med tyger, skärmar, fonder och så vidare. För mig är det ett SVART rum, som man sen anpassar med tyger, skärmar, fonder och så vidare.
Teaterrummet är som regel svart, och jag anser att det lämpar sig synnerligen väl för en fotograf också. Strålkastarljus ovanifrån, gärna i olika färger och från olika vinklar – dramatiskt ska det vara. Vi får väl se hur det blir, den dagen vi skaffar en studio ihop. Om vi nu någonsin gör det.
Jennie Testa Rossa
Det kom hem ett mystiskt paket, med ett svartgrönt pulver gjort av underliga örter. Med detta pulver, samt en flaska pressad citron och lite olja, blandade Jennie en dekokt, en grönsvartbruna sörja med märklig lukt, som hon sen kladdade in hela sitt hår med! Och så lät hon det sitta i flera timmar. Märkligt. Men när hon sen sköljde ur all den där geggan, så blev hon så vacker, så vacker. Hon blev inte alls grönsvartbrun i huvudet, utan vackert kopparröd. Hur fint som helst! Så kan det gå.
Nu undrar du kanske varför jag har rubricerat denna bild som ”Jennie Testa Rossa”? Testa Rossa betyder ordagrant ”rött huvud” på italienska, och namnet kommer ursprungligen från en Ferrari 250 Testa Rossa, som tillverkades mellan 1958 och 1961. Den kallades så eftersom dessa Ferrari utrustades med motorer som hade röda cylinderkåpor. Och nu har Jennie ett rött huvud. Tänka sig.
OBS! Bör ej sammanblandas med den vulgära och fula plastlådan Ferrari Testarossa som tillverkades 1985-1996. Den förskräckliga bastarden förtränger jag helst.
Leonard & Caspian – musicerar och underhåller i Folkets Park
Lite så känns det i alla fall om denna sköna bild. Lite som ett skivomslag eller en turnéaffisch från 1930-talet. Gulliga är de, mina gossar, finklädda och med ukelelen i högsta hugg.
Mitt hjärtas ljus
Det finns inget vackrare på jorden för mig än Jennie, min underbara kvinna-älskarinna-prästinna-drottning-härskarinna-lekkamrat-arbetskamrat-kollega-hustru-bästa-vän. Och det finns ingen jag hellre har som modell. Så då är det ju tur att jag så ofta har tillgång till att ha henne som det.
Första gången jag gjorde den här sortens experiment med ett stearinljus som enda ljuskälla, på en naken modell, var 1983. Det har gått några år sedan dess. Så jag tänkte att det kunde vara dags. Det är inte alltför enkelt, det där med så himla lite ljus. Långa exponeringstider, ett helvete med såväl komposition som skärpa. Men jag har lärt mig lite mer sedan 1983, så helt misslyckat blev det i alla fall inte.
Hemmastudion
Vårt vardagsrum är extremt flexibelt. Ibland är det konstateljé, ibland festlokal, ibland kurslokal, ibland behandlingsrum (med massagebänk), mottagning för coachingklienter, fotoateljé, lekrum, sammanträdeslokal – och fotostudio. Och ibland är det helt enkelt bara ett vardagsrum. Ikväll var det fotostudio, och då gjorde jag om det lite. Vi har fonder i olika färger, och kan göra om rummet ganska radikalt, och vi har superbra portabla fotoblixtar från Elinchrom, så vi kan göra fotostudio i stort sett var som helst. Så det händer med jämna mellanrum att vi har fotouppdrag hemma. Som ikväll.
Gulleputtisnuttisar
Egentligen skulle jag kunna göra en sån här fotosida med bara bilder av Jennie, eller Jennie och mig tillsammans. Det finns ingen eller inget som jag hellre vänder kameran mot än min ljuva älskling. Men det är inte alltid det finns tid eller tillfälle. Nu tog jag mig tillfälle. Mitt i natten, och trötta är vi båda två, men kärlek har vi i massor. Alltid.
Strippande rysk docka
Vi fick en rolig present av en kär vän. En sån där klassisk rysk trädocka, Babuschka (eller Matriuschka, som min ryskstuderande son hävdar att det heter), fast inte den vanliga varianten. Den här är en striptease-modell, som blir naknare och naknare ju längre in man kommer. Kul!
Jennies örhängen
Vi har fotograferat extra mycket de senaste dagarna. Jennie har börjat dokumentera alla sina egentillverkade skapelser, såväl smycken som keramik. Men hennes smycken fick jag fotografera – på henne som modell, förstås. Denna dag tog vi bara bilder av lite örhängen – men det blev fint! Allt som Jennie är med i är fint tycker jag.
