30 september 2011

Jennie i kontoret

Hårt och svettigt arbete…

Så här kan det bli när jag kvart i tolv inser att jag inte har tagit någon bild under dagen. Jag har arbetat intensivt under hela dagen, och har haft väldigt ont om tid för några sidoaktiviteter. Hur som helst är det lite kul att dokumentera vårt kontor, med Jennie som sitter och vilar lite framför någon av alla de TV-serier som hon laddar ner. Det här verkar vara någon av alla de otaliga vampyrserier som florerar, eller så är det en polisserie.

Själv har jag nyligen laddat ner alla sju säsonger av West Wing (Vita huset), och tittar fascinerat på denna fantastiska serie när jag kommer åt, då och då. Riktigt trevligt! Men nu ska jag fortsätta förbereda mig inför helgens erotikmässa i Uppsala. Jag har varit där nu på kvällen för att bygga upp vår monter med fotostudio, och det kommer nog att bli en rolig helg!

29 september 2011

Trädrötter

Att söka efter sina rötter

Jag älskar Nackareservatet. När jag flyttade till Bagarmossen 1994 var Nackareservatet det allra bästa argumentet för mig att flytta från Södermalm till en förort. Att ha fem minuter till skogen, sjöarna, träden, kullarna, de ensliga platserna där jag kan vara i fred en hel dag, tända en liten lägereld, meditera, göra en trumresa, fotografera, vandra, vara naken, älska i naturen.

När jag nu har det här fotoprojektet År 50, så är Nackareservatet alltid en fin plats att valla kameran. Andra går ut med hunden, jag går ut med kameran. Och så söker jag mina rötter. Som dessa. Platser som ger frid och ro, uråldrighet, evighet, tidlöshet, men också en känsla av äventyr, lek och bus, upptäckarlust.

28 september 2011

Brit Stakston

Bokrelease

Igår var jag på bokrelease för Brit Stakstons nya bok om sociala medier – ”Gilla!”. Jag gillar att gå på releasefester. Bokreleaser är extra kul, för det är ofta intressanta människor där att prata med – både gamla och nya bekanta, om man säger så. Och så får man mingla, dricka vin och äta snittar (eller vad de nu har tänkt bjuda på – på denna release var det libanesisk plockmat), få en signerad bok och lite sånt.

När sociala nätverksgurun Brit Stakston släpper en bok kan det förstås inte vara någon liten släppfest på kaféet på hörnet – nej, då drar man till med något stort, med massor med folk, TV, Bambusersändning, mat, dryck och rubbet – på biblioteket i Medborgarhuset. Kul arrangemang. Möjligen lite väl mycket paneldiskussioner och prat med mikrofoner och högtalare, men kul ändå.

Brits bok ”Gilla!” är en handbok om hur man på effektivaste sätt kan använda kommunikation i moderna sociala medier, om man är en person som arbetar med förändring och försöker skapa ett bättre samhälle. Jag har inte börjat läsa än, men den verkar jätteintressant – inte minst för en notorisk nätverkare som jag. Och så är den riktigt snygg, både inuti och utanpå. Inte så dumt.

27 september 2011

Inramat konstverk

Ramad konst

Äras det som äras bör, hylla det som hyllas skall. Det vi i vardagen ständigt gömmer undan som skamligt, privat, hysch-hysch, snuskigt, snaskigt, förbjudet och lite fult – det borde egentligen hyllas som det vackraste, heligaste, kraftfullaste, underbaraste och det mest gudomliga som finns. Allt som lever är fött ur marken, vattnet och ur fittan – som är den perfekta kombinationen av jord och vatten. Mer gudomligt än så kan det inte bli.

Fitta är inte ett fult ord. Det betyder ursprungligen fuktig ängsmark, och är enligt min mening ett väldigt vackert ord. Att använda fitta som skällsord blir för mig lika bisarrt som att skrika ”jävla soluppgång”. Och lika självklart som vi upplever det som positivt att det är ”stake” i någon, borde vi kunna säga att det är fitta i någon – eller att det är en positiv sak att bli kallad för en fitta. ”Hej fitta!” – ”Hej älskade vännen!”

Och säger man att något kukar ur, eller att någon är ett kukhuvud, så brukar det inte vara positivt heller, så det har inte bara med kvinnoförakt rent specifikt att göra – snarare kollektiv sexualneuros och generell kroppsfientlighet.

Könen är kanske våra mest inherent gudomliga kroppsdelar – de skapar nytt liv, oändlig njutning, kärlek och starka känslor. Låt dem få bekräftelse och kärlek, snarare än skamprojektion, förbud och bortträngning. Låt könen få blomstra och leva i harmoni och lek, tillsammans med resten av kroppen!

Mer sexig konst kan man hitta på min erotiska hemsida Cirkus Eros.

26 september 2011

Lincoln Navigator

Monsterbil

Jag var på Fredells idag och handlade lite, och på parkeringen chockades jag av denna groteska uppenbarelse. En Lincoln Navigator av hyfsat sen årsmodell. Dessa slagskepp, som också går under benämningen Sports Utility Vehicle (SUV), är rena skrytschabrak, formgivna för som lider av ett svårt självhävdelsebehov, kombinerat med gränslös fetma. Att köra runt i en sån här bisarr monsterbil är i praktiken att öppet deklarera att man är totalt smaklös, skrytsam och allmänt korkad.

Men samtidigt kan just den här sortens excesser, hopplöst ultrafula bilar, vara rätt underhållande. Jag har själv en pervers fetisch för extremt fula bilar, såpass att jag har skapat en hemsida och en blogg på temat. Bloggen heter kort och gott Världens fulaste bilar, och den kan förstås vara värd ett besök. Eller fler. Välkommen! Jag måste strax se till att denna Lincoln Navigator hamnar där också.

25 september 2011

Leonard & Nora

Riktiga snyggingar!

Min 17-årige son Leonard och hans flickvän Nora är för det mesta så söta att man kan utveckla diabetes av alltför mycket umgänge – men vid denna lilla fotosession gjorde de vad de kunde för att bli så fula som det bara gick. Som synes lyckades de inte så bra, för de är fortfarande rätt söta. Men onekligen skojiga.

24 september 2011

Avalokiteshvara

Avalokiteshvara

Helig Magisk Sexualitet – ibland som metafor för integrerandet av manligt och kvinnligt inom varje enskild människa, ibland rent konkret som ett sexuellt uttryck för andlig extas, för djup meditation, gränslös innerlighet och totalt sammansmältande. Avalokiteshvara är en tantrisk symbol för Shiva och Shakti, som i sin erotiska sammansmältning gestaltar båda dessa betydelser.

Denna skulptur hittade jag i Pushkar 2006, och den har en central plats på eget altare i vårt sovrum. Men framför allt har skulpturens djupaste innebörd en central plats i mitt hjärta. Att dyrka det högsta gudomliga, det mest magiska, kärlekens innersta kärna, genom min hustru Jennie, genom den heliga förening som vi ständigt åtnjuter, och som emellanåt manifesteras i ljuvlig älskogslek, är min högsta glädje och min djupaste tillfredsställelse.

Kärleken till Jennie, och hennes kärlek till mig – detta är min religion. Det finns ingen större Gud eller Gudinna på jorden, i universum eller någon annanstans. Jennie är min Shakti, min Freja, mitt livs högsta mål. Detta är allt, och det räcker mer än väl.