25 november 2011

Spenatpaj

Jennies mumsiga spenatpaj!

Så här på fredagkvällen är det trevligt med lite god mat, och därför lagade Jennie till ett par spenatpajer med fetaost och tomater. Det blev väldigt gott. Och eftersom hon gjorde två, och vi åt inte ens upp hela den ena, så har vi mat kvar i helgen.

23 november 2011

Den skäggiga damens cykel

Den skäggiga damens cykel

Bagarmossen har fått en tatuerarstudio, med det lustiga namnet ”Den skäggiga damen”. Varje förort och småstad med självaktning måste ha ett ICA, ett Konsum, en pizzeria, numera gärna ett sushiställe också, en videobutik, ett apotek och ett antal frisörer. I Bagis har vi allt det där. Plus ett bibliotek, ett par kaféer, en orientalisk matbutik – och nu en tatuerarstudio. Något som också har tillkommit de senaste åren är thaimassagesalonger, vilket vi har minst ett par stycken här hemma i Bagis.

Hur som helst så tycker jag att tatuerarstudion har en rätt charmig marknadsföringsmetod. En gammal risig militärcykel, parkerad mitt i Bagarmossens centrum, vederbörligen fastlåst i ett räcke, med en handmålad reklamskylt. Det kan säkert funka.

En gång i tiden tatuerade man sig för att vara annorlunda. Nu tatuerar man sig för att vara som alla andra. Tiderna förändras.

22 november 2011

Tobbe med julpynt

Men e’re jul snart, hörni?

Tobbe är en liten glad men trött hund som brukar sitta inne på mitt kontor och sova. Han hör egentligen till min son Leonard, men Tobbe tycker om mitt sällskap, och dessutom är jag hemma oftare, så när han vaknar till vid sporadiska tillfällen tycker han att det är skönt att det finns lite sällskap.

Jennie gjorde en uppställning med en minigran och julpynt för att tillverka ett julkort, och då tog jag chansen att snylta på hennes sceneri, och ställde helt sonika dit Tobbe. Jultomtemössan hade han redan på sig. Så nu ser jag framför mig att han frågar, varje gång han vaknar till – ”Men e’re jul snart, hörni?”

21 november 2011

Lakshmi-Ganesha

Lakshmi-Ganesha

Alla som känner mig, och har varit hemmma hos mig, vet att jag har en fetisch för altaren och gudabilder av mer exotiskt slag, företrädesvis av fornnordiskt eller hinduiskt snitt. Det har även synts här, här och här på År 50. Nå, jag är inte klar ännu. Det finns mer att visa.

Jag vet inte hur många Ganesha-statyer jag har här hemma, men det är många. Om jag tänker ett 20-tal, så är det förmodligen ingen överdrift. Ganesha är en underbar mytologisk figur med en stark särprägel även i den mångfacetterade indiska mytologiska världen. Med sin runda mage, elefanthuvud och smak för pannkakor och godis, blir han förstås gärna barnens favorit. Lägg därtill att han rider på en råtta. Vishnu rider på Garuda, en ståtlig örn, Shiva på den gigantiska tjuren Nandi, Indra på en elefant – bara som jämförelse. Men Ganesha vinner i alla fall – allas hjärtan.

Men en gudinna har vi saknat i vår pantheon, och det är Lakshmi. Lakshmi är rikedomens gudinna, och avbildas ofta omgiven av ett överflöd av guldmynt och andra rikedomar. I vissa kretsar anänds t.o.m. hennes namn som begrepp för pengar – ”har du lakshmi?”. Följaktligen ser hinduiska affärsidkare ofta Lakshmi som en viktig gudom att dyrka och vända sig till.

Det klassiska inom hinduismen är att man alltid kombinerar gudar i par. En manlig Gud och en kvinnlig. Och det kan växla – paren är inte alltid fasta. Lakshmi färdas ibland med Vishnu. Men Ganesha är guden som tar bort hinder och besvär – därför hittar man i var och varannan butik ett altare med Lakshmi och Ganesha.

Så – i egenskap av affärsidkare känns det förstås väldigt trevligt att äntligen ha en Lakshmi hemma. Nu ska vi bara hitta en fin plats som kan få tjäna som altare för vårt nya gudapar. Tronen på bilden är ett lån från en annan gudom, enbart för fototillfället.

20 november 2011

Alla mina egentillverkade runor

Alla mina runor

Eller… inte riktigt alla, eftersom jag har en fantastisk förmåga att samla på mig grejer – men dessa är i alla fall runor jag har tillverkat själv. En uppsättning runor av järn, som jag fick smida hos min vän Patrik, smeden, vilket var en rätt häftig upplevelse bara det. Att få glödga järnbrickorna och hamra in runorna med slägga och mejsel, det var kraftfullt.

Sen har jag gjort ett par uppsättningar runor på brickor av eneträ. Jag har verkligen gjort allt själv, från att kapa en enbuske till att såga upp brickor, slipa, tälja och måla. Uppsättningen med stora runor har jag använt mycket i sociala sammanhang, ceremonier och liknande, medan de små mest är för eget bruk. Järnrunorna kommer oftast till bruk för divination och magiskt arbete.

Om du vill läsa mer om runor rekommenderar jag dig att besöka min hemsida Grimners Runor – där finns mycket information om runor och allt därmed besläktat.

19 november 2011

I datorskärmens förtrollande sken

I datorskärmens förtrollande sken

Jennie sitter i vår mysiga och hemtrevliga soffa, och slösurfar på sin nya MacBook Pro. Det är Jennies första laptop, och hon börjar inse de stora fördelarna med en bärbar dator.

Jag tyckte att det blev en väldigt kul ljuseffekt med det blåkalla ljuset från datorn, mitt i den röda, varma miljön runt omkring.

18 november 2011

Seminarium på Skansen, arrangerat av HARO

Seminarium på Skansen, om barn, skola, föräldraskap och psykisk hälsa

Denna fredag tillbringade jag på ett seminarium med inbjudna talare från Belgien, Finland, Storbritannien och USA. Det handlade om flera olika aspekter av frågan kring familjen och barnen. Anne-Claire de Liedekerke från Belgien talade om vad europeiska mödrar vill, Lea Pulkkinen talade om barn och deras uppväxt, Gordon Neufeld om vikten av anknytningen mellan barn och deras vårdnadshavare, och Catherine Hakim talade om den nya europeiska religionen jämställdhet mellan könen, inte sällan på bekostnad av barnens trygghet.

Det var ett mycket inspirerande och informativt seminarium, arrangerat av organisationen HARO, Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet & Föräldraskap.

Vill man läsa mer om seminariet kan man göra det här.

17 november 2011

Dagens fittkonst

Dagens fittkonst

Jag gjorde en liten teckning under nattens lopp, som passade perfekt till en fin liten ram jag köpte härom dagen. Så den tänkte jag att jag skulle dokumentera. Vassego!

Denna bild kommer att passa in perfekt i vår lilla samling på en vägg i sovrummet, enbart dedikerad till just fittkonst. Vi har gipsfittor, en pärlfitta, en virkad fitta, tygfittor, träfittor och fittografier. Vi hade en tovad ullfitta också – en ”ullva” – men den gick det mal i, så den fick vi tyvärr slänga. Sen har vi även ett par keramikfittor – en som jag har haft länge, och en som Jennie har gjort alldeles nyligen. Båda går att dricka ur.

Vadå? Vi sexfixerade? Nä, nä, nä, vi bara säger och gör det du tänker. 🙂

16 november 2011

Ett träd i aftonsol, med vackra rötter

Ett träd i aftonsol, med vackra rötter

Jag flyttade till Bagarmossen från Södermalm 1994, och trivs fortfarande väldigt bra. Jag har med åren insett att mina rötter fortfarande är starkt förankrade i asfalten i innerstaden, och det finns en längtan hos mig att bo på Södermalm, eller någon av de andra malmarna, stadsbarn som jag är. Men för att få den boendestandard som vi har i Bagis (134 kvadrat, sex rum) i innerstan, så måste vi tjäna väldigt mycket mer pengar än vi gör nu. Så det får vänta, och då får vi se vad som händer i framtiden. Vi trivs trots allt väldigt bra här. Och det är ju väldigt nära stan, så jag behöver inte sakna stadslivet nämnvärt.

Något som verkligen inte finns i innerstaden, och som är det främsta argumentet för att bo längs med den här sträckningen av gröna linjen – det är ju närheten till naturen, och främst då Nackareservatet. Att ha fem minuters promenad till urskog, det är verkligen fantastiskt. Jag vet att även om jag skulle hitta den perfekta lägenheten med det perfekta läget, på Södermalm, Kungsholmen eller Vasastan, så är just denna närhet till skogen det jag skulle sakna mest. Att kunna cykla till en av flera badsjöar på sommaren, på bara några minuter, bada naken och sola på en klippa, utan att bli störd av andra – det går inte i stan.

Hur som helst – detta träd som jag avbildat idag finns på en liten bergknalle precis bakom det kvarter där vi bodde tidigare. Jag brukade ofta gå till den här platsen, eftersom den känns väldigt fridfull och orörd, trots att den ligger så nära bebyggelse. Om man kikar väldigt noga i övre vänstra hörnet på bilden så kan man se husen i bakgrunden. Man byggde så på 1950-talet, och det är fint.

Aftonsol, förresten. Så här års betyder det vid tretiden på eftermiddagen… Det blir till att springa ut i tid om man ska hinna med att få njuta av vackert väder när det då och då blir det. Sol är skönt.