26 december 2011

Skomakeriet

Det gamla skomakeriet

Detta gamla skomakeri fanns redan när jag var en liten parvel, i samma hus på Kronobergsgatan där jag en gång växte upp. Då arbetade där gamle Nisse, som gärna pratade en stund även med en liten kille som jag. Jag lärde mig ett och annat om livet av Nisse, både som barn och som vuxen, då jag alltid lät honom laga mina skor. Nisse ville bli skådespelare när han var ung, och under min mest aktiva studenttid på teaterskola bodde jag återigen i samma hus, så vi hade en hel del att prata om.

Men på den tiden då Nisse var ung behövde han sin faders tillstånd och underskrift för att få gå Dramatens elevskola – och det fick han inte, trots att han prövat, och kommit fram till sista intagningsprovet. Nisse skulle bliva vid sin läst, och bli skomakare som sin far. Och så blev det. Detta var Nisses första stora sorg.

Nisses andra stora sorg var att hans son vid 16 års ålder klättrade upp på ett tåg, fick en fruktansvärd elstöt och ramlade ner, för att bli förlamad i underkroppen för resten av livet. Det blev fler sorger sen, men dessa två var nog de största.

Numera är Nisse död och begraven, men skomakeriet finns kvar – och det är sonen som har tagit över verkstan. Jag har inte varit inne där på många år, men antar att det ser ut ungefär likadant som för 40-50 år sedan, då Nisse stod vid maskinerna.

Lägenheten i samma hus, där jag växte upp i på 1960-talet och början av 1970-talet, och där jag även bodde ett par år i början av 1980-talet, bebos alltjämt av min mor. Så det är ett hus som jag har en hel del minnen från.

25 december 2011

Jennie med ett ljus

Mitt hjärtas ljus

Det finns inget vackrare på jorden för mig än Jennie, min underbara kvinna-älskarinna-prästinna-drottning-härskarinna-lekkamrat-arbetskamrat-kollega-hustru-bästa-vän. Och det finns ingen jag hellre har som modell. Så då är det ju tur att jag så ofta har tillgång till att ha henne som det.

Första gången jag gjorde den här sortens experiment med ett stearinljus som enda ljuskälla, på en naken modell, var 1983. Det har gått några år sedan dess. Så jag tänkte att det kunde vara dags. Det är inte alltför enkelt, det där med så himla lite ljus. Långa exponeringstider, ett helvete med såväl komposition som skärpa. Men jag har lärt mig lite mer sedan 1983, så helt misslyckat blev det i alla fall inte.

23 december 2011

Julklappar under granen - och Vishnu

Julklappar under granen – och Vishnu

När jag var barn var det sed i vår familj att granen togs in den 23:e, dagen före dopparedagen, och då skulle den kläs. Denna sed har jag upprätthållit med min familj, och alltid skaffat gran ganska sent, och framför allt inte tagit in den i lägenheten förrän den 23:e. De senaste åren har vi dock struntat i att skaffa en riktig gran, eftersom barnen ändå har blivit stora, och de brukar dessutom fira julafton hemma hos sin mor. Sen är alla hos oss på nyår, då vi ju också alltid har en stor fest. Och då har vi helt enkelt rationaliserat bort den riktiga granen, inte minst eftersom den också tar alldeles för mycket plats av rummet.

Så numera har vi bara en liten plastgran – men den kan bli väldigt fin den också, med julgransljus, färgade kulor och glitter – och en stjärna i toppen. Och så ville jag inte ta bort den fina träskulpturen av Vishnu, så han fick bli juldekorerad också. Så det kan gå. Och så ser ju alla julklapparna mycket större ut när man har en liten gran…

22 december 2011

Jennie på vinterblot, tänder rökelse och smudge

Jennie på vinterblot, tänder rökelse och smudge

På torsdagkvällen, dagen efter den längsta natten på året, gick vi ut till samma plats där jag var igår, på en av våra favoritplatser för ceremonier, och blotade för vintersolståndet. Vi var 22 personer i cirkeln, varav många är medlemmar i den lokala föreningen Forn Sed Stockholm. Det blev en väldigt fin ceremoni, med blotande, drickande Lag Om, önskningar för det kommande året, lite sång, harpospel och dans i cirkeln.

Efter blotet samlades alla hemma hos oss för gille – kollektiv knytis med mat och dryck och trevligt umgänge. En synnerligen lyckad sammankomst.

21 december 2011

Buddhistiska vimplar i Nackareservatet

Buddhistiska flaggspel i Nackareservatet

Det finns en del platser i Nackareservatet som har en alldeles särskilt stark dragningskraft, och som både jag och en drös andra grupper och enskilda personer har använt vid otaliga tillfällen för ceremonier av olika slag. Detta är en sådan plats. Den ligger på en höjd med utsikt över Söderbysjön, och är uppenbarligen attraktiv för allehanda olika slags ändamål.

Jag och många andra har haft allehanda hedniska ceremonier här, som till exempel för att fira vintersolstånd eller vår- och höstdagjämning. Själv har jag många gånger även använt denna plats för allehanda fotoprojekt, såväl erotiska som sakrala, absurdistiska som naturromantiska. Det var därför rätt spännande att komma till platsen just denna dag, inför vintersolståndet, egentligen bara för att ta en promenad, valla kameran, och där hitta dessa buddhistiska flaggspel hängande mellan två träd. Vackert, stämningsfullt – och oväntat.

20 december 2011

Clodvigs hus

Clodvigs hus

Någon gång i mina späda tonår fick jag denna lilla gorillaunge av min mor. Han fick namnet Clodvig, efter en frankisk kung på 400-talet. För snart 30 år sedan byggde jag ett litet hus av en pappkartong åt Clodvig, och hans intressanta samling möbler, musikinstrument, böcker och andra tillhörigheter – en samling som sen bara har vuxit och vuxit genom åren, och alltjämt växer.

På slutet av 1990-talet blev jag en aktiv medborgare på Internet, och gjorde omedelbart en hel drös hemsidor, och som ett av flera övningsarbeten gjorde jag också en hemsida åt Clodvig. Den fick heta just Clodvigs Hus. Där kan man se mycket mer om Clodvigs värld än på den här enda bilden.

19 december 2011

Snö på trädgrenar

Snö på trädgrenar

Och så kom det lite riktig snö till slut. Vi har haft den varmaste hösten i mannaminne i år, och snön har helt enkelt inte kunnat landa på svensk mark. Nå, i alla fall inte på södra halvan av Sverige. Det har också varit en extremt mörk höst, vilket är trist och tröttande – men nu vänder det snart, och snön hjälper förstås till att göra det ljusare. Om den får ligga kvar. En vit jul vågar jag inte hoppas på riktigt än, men nyår kan nog bli ett vackert, snötäckt sådant! Nattliga fotopromenader hör till mina rutiner, så även nu. Jag tog en hel del bilder, men denna skildrar bäst hur snön fastnat i grenverket.

18 december 2011

Mosebacke Torg

Mosebacke Torg

Det känns inte riktigt som att julen bara är några dagar bort. Det är regn och slask, och sällan minusgrader. Men regnvåta gator kan i alla fall bli vackra bilder, så dagar som dessa passar jag gärna på att fotografera just det. Det ser kanske ut som att det är fotograferat på natten, eftersom det är mörkt, men det är faktiskt bara vid fyratiden på eftermiddagen, vilket är den mest deprimerande aspekten av denna tid på året – det är mörkt mest hela tiden. Men alldeles snart, om bara några dagar, når vi botten – och sen kan det bara bli bättre!