7 december 2011

TV-eken

TV-eken

Jag var faktiskt med en stund vid den stora almstriden i Kungsträdgården. Jag var bara en liten pilt, men mamma och jag gick dit för att beskåda demonstrationerna. Det var dramatiskt, med beridna poliser, arga och rädda människor. Vi stannade inte länge.

Jag växte upp i ett Stockholm där det ibland kändes som att man rev halva stan. City var en labyrint av byggplank och tillfälliga plankbroar över djupa hål. Där Kulturhuset nu står var det bara ett stort hål, den s.k. ”Riksgropen”. Under några år var Kulturhuset Sveriges Riksdag, men efter ett par decennier flyttade riksdagen tillbaka till det gamla huset igen.

En betydligt mindre strid utspelade sig nyligen utanför TV-huset, på Östermalm. Jag har inte hängt med i debatten kring den berömda eken som sågades ner där, men jag gick förbi platsen för ”brottet”, och kunde inte låta bli att dokumentera eländet. Det var uppenbarligen en ståtlig ek där den stod, och den var uppenbarligen rutten i kärnan. Frågan är egentligen HUR rutten den var, om den hade kunnat klara att stå där den stod i många år till.

Jag kan förstå att de ansvariga för stadens säkerhet inte ville ta risken att eken i fråga vid någon kraftig storm plötsligt skulle falla okontrollerat, med risk för personskador. En så stor trädmassa kan sannolikt slå ihjäl en och annan olycklig stackare.

Men jag tar inte ställning i frågan, eftersom jag inte anser mig besitta tillräckligt med kunskaper i ämnet. Det var dock intressant att se engagemanget hos det fåtal stockholmare som protesterade mot nedsågningen. Inte för att jag träffade någon där, men man kunde se efterlämnade plakat och andra kvarlevor av demonstrerandet.

Almstriden var på sin tid till viss del en symbolstrid. Stockholmarna hade fått nog, och tyckte att politikerna gjorde om Stockholm för mycket, för fort, och att man i onödan rev ner alltför mycket av det vi faktiskt tyckte var vackert, och värt att bevara. Gamla 1600-talspalats revs för att ge plats åt parkeringshus, de Sagerska husen vid Kungsträdgården bommades igen, och fotografer förbjöds att dokumentera husen inifrån för att ingen skulle få se hur vackert det faktiskt var, innan de revs. Nu står där PK-huset, och där Blanches Teater stod hittar vi Sverigehuset och Gallerian. Almarna fick dock stå, och T-banestationen fick sin uppgång mer undanskymt, på en tvärgata till Kungsträdgården. Det kan löna sig att protestera då och då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s