11 januari 2012

CD-samling med Daryl Hall & John Oates

Uppdatering av musiksamlingen

1977 var jag 15 år. Då brukade jag hänga på ett ställe som hette Domino på helgerna, liksom en stor mängd andra tonåringar i Stockholmstrakten. Det låg vid Hornstull, och var ett rejält stort ställe, med disco och konserter. Det var ofta riktigt bra band där. Störst 1977 var Magnus Uggla, Ramones och Boomtown Rats.

Det spelades också en hel del skön musik när det var disco, och en låt som verkligen fastnade var ”Rich Girl”, med ett band som kort och gott kallade sig Hall & Oates, efter centralpersonerna i bandet – Daryl Hall och John Oates. 1977 hade de spelat tillsammans i drygt fem år, men redan hunnit med en del hits. Sina största succéer, som Private Eyes, Maneater m.fl., hade de fortfarande framför sig. Men jag köpte LP:n Bigger Than Both Of Us, och jag var fast.

Det är snart 35 år sedan jag började lyssna på Hall & Oates, men de hänger fortfarande med, och gör underbar musik. Särskilt Daryl Hall, som utöver alla album och konserter med John Oates också har gjort ett antal soloalbum genom åren, bl.a. ett alldeles i slutet av förra året – Laughing Down Crying.

Så nu håller jag på att uppdatera min skivsamling – jag har mer eller mindre ALLT och lite till som de har producerat på vinyl; inklusive konstiga promotionsinglar, dub-tolvor, udda japanpressar och liknande. Men det är fortfarande alltför många av mina favoriter som jag bara har på vinyl fortfarande, så nu köper jag CD med Hall & Oates. Jag fick från CDON häromdagen en box med fem klassiska plattor för bara 149 spänn – och det är ju inte fy skam! Och jag har fortfarande några plattor restnoterade, som jag väntar på.

Daryl Hall har fyllt 65, men det märks inte. Särskilt inte när han sjunger och spelar. Han har just återuppfunnit sig själv, och skapat en ny karriär åt sig själv med det magnifika web-TV-konceptet Live From Daryl’s House, ett prisbelönat musikprogram som nu även fått regelbunden sändningstid i en ordinarie TV-kanal.

Men jag behöver inte köpa ALLA skivor som Hall & Oates någonsin har gjort. Det finns en försvarlig drös Greatest Hits-plattor av olika slag som cirkulerar, vilket inte är så konstigt med tanke på den fenomenala mängd hits gossarna med gitarrer har skrapat ihop genom åren, och dem behöver jag inte samla på. Men originalplattorna vill jag ha. Allihop. Så är det bara.

2 svar till “11 januari 2012

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s