23 januari 2012

Klättringsförbud

Plötsligt fick jag lust att klättra…

Den här typen av skyltar väcker alltid något upproriskt i mig. Även om jag inte alltid agerar på min känsla (nej, jag klättrade inte upp på taket denna gång), så föds alltid tankar på att göra precis tvärsemot vad som är tillåtet. Och sådan har jag alltid varit.

Ofta kan det vara en väldigt praktisk egenskap. Om alla tror att något ska vara på ett visst sätt, och jag instinktivt tänker på ett helt annat sätt, ökar chanserna för nya intressanta lösningar på gamla problem.

Ett annat utslag för denna upproriskhet som kan få en väldigt praktisk tillämpning, är t.ex. om jag ser en vägskylt av typen ”Fordonstrafik förbjuden”, med tilläggsskylten ”gäller genomfart till *****-gatan”. Då får jag därmed informationen att man KAN åka till *****-gatan just den vägen.

Det är viktigt att kunna bryta mot normer. Om ingen någonsin gjorde det, skulle vi människor fortfarande vandra runt på afrikanska savannen, plocka nötter och rötter, och slå varandra i huvudet med stenar. Om vi över huvud taget hade överlevt som art.

Det är också nyttigt för ens mentala hälsa att då och då bryta mot en och annan regel. Annars blir man en amöba, en hjärndöd automat utan egen vilja. Jag har lärt mina barn att regler är till för folk med dåligt omdöme, och de bör endast följas om de kan motiveras väl – annars behöver man faktiskt inte följa dem alls.

Och för att återgå till bildens motiv – det kan ju faktiskt vara så att taken på de här gårdshusen inte håller att klättra på. Men… det vet man ju inte förrän man har prövat, eller hur…?

8 svar till “23 januari 2012

  1. De flesta människor med sunt förnuft klättrar ju inte omkring på byggnader och garage, förråd mm. Men att denna skylt sitter där innebär troligen att det händer på det stället.

    Det roliga är ju att se vad som verkligen händer om man klättrar då, kommer polisen och tar en eller står det en arg tant någonstans och säger ”Aja baja”. För att få veta det bör man ju prova som sagt.

    • Jag tippar att polisen har annat för sig, så det blir nog snarast tanten som säger ajabaja. Men det kan ju också bli Uffe, tvåbarnspappa som ska visa sig lite macho och kvarterets ordningspolis.
      ”Hörru! Ser’u’nte skylten? Kom ner därifrån! Genast!
      Är han lite lagom förbannad så kanske han slänger in ett ”din dumma jävel”, för att skrämmas lite.
      Då skrattar man hånfullt och säger ”då får du komma upp och hämta mig!”
      Då tänker han ett par sekunder, inser att det nog blir för jobbigt, och så muttrar han lagom högt och halvmyndigt ”Om du inte kommer ner så ringer jag polisen!”
      Då svarar man ”Ja, gör det! Det kan bli roligt”
      Mannen blir ställd, vänder på klacken och går därifrån, muttrandes något om ”jävla idiot”.

      Sen försvinner man därifrån, och så får mannen åtminstone nöjet att få berätta för sin fru och sina grannar att han minsann skrämde iväg den där idioten som klättrade på deras fina tak.

  2. Då är du lika obstinat som jag🙂. Jag funderar över vad det är som gör vissa av oss till ”rebeller” och andra till flata viljeslösa människor? Jag kommer speciellt ihåg när en kollega skrek högt i frustration till mig på Mariefredsanstalten: ”Varför kan du inte bara göra som du får order om att göra och hålla käften, så som vi andra gör?!” Kanske för att jag tänker, svarade jag och det var like för jag fick en rak höger, men hon lyckades hålla näven tillbaka. Jag brukar säga att vi föds som original och vill det sig riktigt illa så dör vi som kopior. Det tänker inte jag göra, kanske dags att göra en förbudsskylt🙂

    • Haha, underbart! Ja, en del av oss är väl helt enkelt mer obstinata än andra.
      Min kära hustru är förstås likadan, och vi förstår därför varandra väldigt väl, vilket leder till många igenkännande skratt.

  3. En dag när jag var fem år sa min mor att jag absolut inte fick lägga handen på strykjärnet. Jag fick sedan gå med bandage i en vecka.

    Hade hon inte sagt något skulle jag nog ignorerat strykjärnet.

  4. Jag tippar på att det är ett enkelt lager plåt i det där taket som kan ge vika vid för hög belastning, och kan dela en människa i tu vid maximal otur.

    Min syster har alltid gett mig instruktioner av typen: ”Kasta inte tallriken i marken.” och dylikt… kanske därför vi alltid hade IKEA-porslin hemma :]

    • Det är säkert något sådant – ett tunt plåttak som lätt går sönder. Eller så vill de att barnen inte ska ramla ner. Och så fattar de inte grundläggande barnpsykologi – de friskaste och mest levande barnen kommer naturligtvis trotsa såna där dumskyltar, och klättra allt vad de orkar – sen kommer en skrikig granntant ner och jagar dem med en kvast, och så är den eviga komedin igång igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s