7 februari 2012

Calle - dramatiskt självporträtt

Dramatiskt självporträtt

Jag är ett hopplöst rampluder, en teaterapa, en älskare av drama och intriger, en posör och ett egomonster. Så. Nu fick jag det sagt. Och EN sak kommer Jennie och jag INTE överens om, och det är hur den perfekta ateljén ska se ut. I Jennies ögon är det ett VITT rum, som man sen anpassar med tyger, skärmar, fonder och så vidare. För mig är det ett SVART rum, som man sen anpassar med tyger, skärmar, fonder och så vidare.

Teaterrummet är som regel svart, och jag anser att det lämpar sig synnerligen väl för en fotograf också. Strålkastarljus ovanifrån, gärna i olika färger och från olika vinklar – dramatiskt ska det vara. Vi får väl se hur det blir, den dagen vi skaffar en studio ihop. Om vi nu någonsin gör det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s