2 maj 2012

Fem gånger en naken man på sejdstenen

Fem gånger en naken man på sejdstenen

Jag kan ju inte sluta med de här kompositerna. De är så roliga att göra. Och ju knasigare desto bättre. Denna vackra sten har vi använt till mycket – ceremonier, foton och annat trevligt. Den är verkligen ett altare mitt i skogen. Så den återkommer jag gärna till.

Annonser

1 maj 2012

Jennie i skogen

Jennie i skogen

Ja, det är inte så mycket att säga om denna bild, mer än att det än en gång är en bild av min innerligt älskade, hängivet dyrkade hustru Jennie – denna gång på promenad i skogen, som så ofta.

30 april 2012

Eldshow

Majbrasor

På Valborgsmässoafton ska det eldas, och under många år har vi dessa kvällar gått till Nytorps gärde, mellan Kärrtorp och Björkhagen, för att delta i festligheterna där. Under många år har detta anordnats av den lokala scoutföreningen, vilket förstås innebär att min kära dotter Indra var delaktig i arrangemangen som vanligt.

Som ett härligt komplement till den stora elden, ägnade sig också ett par gossar åt eldkonster vid sidan om, och gjorde sig till medelpunkt efter att den större elden börjat falna. Fredrik & Johan (hittar du på Eldkonst.com) är förstås också kompisar till min cirkus-aktiva dotter, och hon deltog även lite i showen.

29 april 2012

Villa Villekulla

Ylva Maria i sitt Villa Villekulla

Konstnärinnan och porrdrottningen Ylva Maria Thompson är en gammal god vän till mig. För många år sedan träffade hon sin Mats, de gifte sig och allt det där, ni vet. Men Mats bodde i en ganska ordinär liten villa i Sollentuna som han gärna ville bygga om. Så under ett antal pågående år har Mats helt enkelt byggt ett större hus utanpå det gamla, med torn, veranda, större kök, större vardagsrum, större allting. Det har varit väldigt spännande att följa med i bygget – varje gång vi har kommit dit har det hänt något nytt. Dock är det fortfarande en byggarbetsplats, och det lär det vara några år till framöver, om jag känner Mats.

Jag tror inte att jag känner någon som är så mycket Pippi Långstrump som just Ylva Maria, så det är förstås fantastiskt passande att hon får bo i en vuxenversion av Villa Villekulla. Jag menar… hur många villor i Sollentuna har ett utkikstorn?

28 april 2012

Jennie i tunnelbanan

Inre frid

Man kan åka tunnelbana på så många sätt. Man kan stänga in sig med musik i hörlurar, läsa en bok, eller en tidning, man kan sitta och titta på sina medpassagerare, eller prata med dem, eller glo i sin smartphone, eller prata i telefon, eller vara allmänt uttråkad, eller spänd och irriterad.

Eller så är man bara fridfull och i sin egen meditativa bubbla.

27 april 2012

Lapplisor på Segway

Den ultimata förnedringen

Det finns vissa jobb som bara inte går att ha, utan att samtidigt vara tvungen att acceptera att det är fantastiskt förnedrande. Att arbeta som lapplisa eller p-nisse är ett sådant arbete. Jag tror att man måste vara en konstig kombination av sadist och masochist för att finna sig i att å ena sidan bli bespottad, hatad och betraktad med nedlåtande blickar och rynkade ögonbryn, å andra sidan bemötas av gråtande, ensamstående mammor som just fick månadens budget totalkraschad för att de råkade parkera lite, lite fel ett par minuter.

Lapplisor och p-nissar representerar inte bara sorgliga livsöden, de har verkligen totalt meningslösa jobb. Under en tid för några år sedan, då dessa onödiga existenser strejkade, trodde man att kaoset skulle breda ut sig på Stockholms gator. Det gjorde det inte. Ordningen fortsatte som vanligt, ungefär. Deras enda uppgift är att inkassera lite extra smygskatt till kommunen, samt till giriga parkeringsbolag, som får sina främsta inkomster från straffavgifter snarare än från de reguljära parkeringsavgifterna.

Så det är väl på sätt och vis mycket passande att se lapplisor komma rullande på det löjligaste fordon som någonsin uppfunnits – en Segway. Töntigare finns nog ingenstans. Värre än gåstavar. Som en kuriosainformation dog företagets ledare 2010 när han körde över en klippavsats med sin Segway, och störtade mot sin död.

Ibland är verkligheten roligare än dikten.

26 april 2012

Vissen blomma

Skönheten i förfallet

Den här blomman stod sig ganska länge på vår altan, men till slut började den ge med sig. Men det var något vackert i dess förfall – den skrynklades och rynkades i ytterkanterna, men i kärnan höll den stånd, och färg. Den ville inte ge upp förrän den absolut måste, och det tyckte jag var beundransvärt, på något sätt.