18 juli 2012

Stenspiral

Stenspiral

Även så underbara arrangemang som Sexsibilityfestivalen tar slut, och det är dags att åka hem. På förmiddagen hade jag en uppskattad workshop om Kärlekens 9 språk, och direkt efter det var det dags för avslutningsceremonin, som hölls i en stor cirkel på grässluttningen framför ladan, runt denna vackra stenspiral.

Dags att säga farväl till alla underbara festivaldeltagare, packa bilen och åka hem igen. Jag fick bilen full med vackra, kloka och intressanta kvinnor som liftade med mig till Stockholm, så jag behövde inte vara ensam på hemresan.

Själv har jag haft fantastiskt roligt. Jag har träffat massor av underbara människor – både gamla vänner och helt nya, och fördjupat relationerna med många av dem. Jag har hållit workshops och gått på workshops, och lärt mig massor av nytt som jag kan använda i såväl privatliv som inom min kursverksamhet.

Jag är fantastiskt tacksam och glad för denna underbara festival, som nu för fjärde året i rad förverkligats på Skeppsuddens kursgård. Och festivalen har lyft från tidigare år, och blivit mer proffsig.

De första tre åren var underbara i sin improviserade, bohemiska charmighet, och en del av charmen har kanske tappats, men det har ersatts av massor av kvalitet, struktur, riktning och tydliga mål. Nu känns det på riktigt som att Sexsibilityfestivalen kan bli något verkligt intressant, en festival att räkna med, en mer och mer internationell begivenhet.

I år var det fler kompetenta kursledare på festivalen än någonsin, mer riktning, mer fart och fläkt – och mer deltagare, vilket är synnerligen glädjande! Jag inser också att den lilla byn av underbara människor som uppstod på Skeppsudden dessa dagar, gav en aning om hur det skulle kunna vara att leva i ett samhälle som både tillåter och uppmuntrar sex.

Att leva i ett kollektivt sammanhang där sexuella handlingar ses som fullkomligt normala, trevliga och önskvärda, och där respekten för andra är så hög, där ett nej är ett nej och ett ja är ett ja, det är verkligen något helt unikt.

Låt oss fortsätta att sprida dessa insikter, att det faktiskt går att bygga ett samhälle med mycket mer kärlek, respekt, och god sexualitet.

Tack till alla jag har mött under festivalen! Ni bidrog alla till att jag fick fem fantastiska dagar av lust, glädje, utveckling och njutning!

17 juli 2012

Oljeglidning

Oljeglidningsritual

Jag var väldigt aktiv på Sexsibilityfestivalen, och höll förmodligen fler workshops än någon annan. En av de verkligt härliga var oljeglidningsritualen, den underbara upplevelsebaserade meditationen i vilken samtliga deltagare får ligga nakna på en presenning med kanterna uppvikta, och få varm olja hällt över sig. Sen är det bara att glida runt.

Det är förstås mer än så – förberedelserna i form av en noggrann introduktion, stilla meditation, ingång i oljebassängen samt att landa där, tar sin lilla tid, och alla guidas hela tiden av mig för att få ut mesta möjliga av ritualen.

Jag håller alltid nere tempot rejält, så att det verkligen kanb bli en djupt meditativ, innerlig och stilla upplevelse, ett mjukt lekfullt flöde med enorm lyhördhet och flexibilitet. Efter att hela ceremonin är klar skapar vi en samtalscirkel där alla som vill får dela med sig av sina upplevelser.

Efter det lämnar jag rum för fri lek, och då kan det bli lite mer fart. Men då har alla fått pröva, och bara de mest leklystna stannar kvar. Härligt blir det i alla fall!

7 juli 2012

Bröllop i Ivar Los park

Bröllop i Ivar Los park

Två av våra vänner, Tove och Per, knöt denna dag hymens band i Ivar Los park (det som en gång hette Bastuparken), på Mariaberget, Södermalm, med en bedövande vacker utsikt över centrala Stockholm – Kungsholmen, Riddarholmen och Gamla Stan. Ceremonin förrättades av Bi Dahlborg, som även höll vårt bröllop en gång i tiden (maj 2003), och musik spelades av trubaduren Susanne Häll. Brudparet kom barfota, och bruden hade rund och gravid mage. Vackert.

Efter bröllopet vandrade vi alla iväg till Münchenbryggeriet, där bröllopsfesten hölls. Det blev en trevlig middag, dock med ALLDELES för många och långa tal, och den stackaren som utsetts till toastmaster borde nog ha förberett sig lite bättre, och ha mer disciplin på bröllopsgästerna. Men det blev fint ändå, och huvudsaken är trots allt att brudparet hade det bra.

2 juli 2012

Stephen Mulhearn leder en glödvandring

Att vandra på glödande kol

Ett ofta återkommande evenemang på Ängsbackas festivaler är glödvandring. Stephen Mulhearn är en skotsk ceremoniledare som har glödvandring som ett av sina expertområden, och på denna bild ser vi honom kalla in mentalt fokus och goda krafter, för att glödvandringen ska bli lyckosam. Med kilt, bred skotsk accent, stark stämma och stor medkänsla och humor, skapade Stephen en både innerlig, djup, lustfylld och rolig ceremoni för alla deltagare.

Årets glödvandring var ett jätteevent, med tre glödbäddar och flera erfarna ceremoniledare som såg till att allt fungerade, med bibehållet fokus och utan skador. Att det är möjligt att vandra på glödande kol kan förstås förklaras fysikaliskt, men icke desto mindre kan man förstås bränna sig ganska rejält om man gör fel. Ceremoniledarnas uppgifter under en glödvandring är alltså både att hålla samtliga deltagares fokus på topp, och samtidigt se till att säkerheten är så hög som möjligt.

Svår uppgift – men en stark upplevelse för deltagarna.

Läs mer på hemsidan om No Mind Festival 2012

30 juni 2012

No Mind Festival på Ängsbacka kursgård

No Mind Festival på Ängsbacka kursgård

Och så kom vi då till Ängsbacka igen, för andra gången i år. Denna gång för att delta i den stora festivalen No Mind Festival, den största new age-festivalen i Sverige, med kursledare, terapeuter och musiker från hela världen. Vi var med som kursledare och officiella fotografer för sex år sedan, 2006, och nu är vi tillbaka igen.

Just denna bild är tagen första kvällen, som en del av en öppningsceremoni. Det är en något mindre festival i år än tidigare, men det är ändå drygt 700 deltagare, så det blir en härlig feststämning varje dag. I alla fall om vädret tillåter.

Läs mer på hemsidan om No Mind Festival 2012

21 juni 2012

Midsommarblot på Djurgården

Midsommarblot på Djurgården

Så var det dags för sommarsolståndet, och då ska det förstås blotas. Hedningar som vi är, hängde vi med på det lilla blotet som anordnades av Forn Sed Stockholm, en lokal underavdelning till Samfundet Forn Sed Sverige. Blotet hölls av Henrik Hallgren, liksam jag en tidigare ordförande i samfundet (fast det då hette Sveriges Asatrosamfund), och även medförfattare till vår lilla bok Ord om Sed. Det blev en vacker och stämningsfull ceremoni, med en mysig picknick efteråt, på en äng helt nära Djurgårdsbrunn, fast på Djurgårdssidan.

22 maj 2012

Walter Hirsch begravning

Walter Hirsch begravning

En legend går i graven – bokstavligen. En av mina största inspirationskällor rent fotografiskt, på 1980-talet, men också långt senare, inte minst med just denna blogg. Detta är något jag skriver mer om på sidan Om bloggen. Genom min kära hustru Jennie fick jag också tillfälle att lära känna Walter lite mer personligen, eftersom hon arbetade som Walters assistent under tre år.

Walter fick en mycket vacker begravning i Heliga Korsets Kapell på Skogskyrkogården, intressant nog en av mina favoritplatser för såväl fotografering som för begravningar. Jag har själv hållit några begravningsceremonier i ett par olika kapell på Skogskyrkogården, och tycker att det är en fantastiskt vacker miljö för ändamålet.

Just Walters begravning leddes förtjänstfullt, känsligt och kompetent av Walters barndomsvän Heinz Spira. Spira berättade episoder ur Walters liv, och läste även andras texter skrivna om Walter. Musiken framfördes av Janne Schaffer och Peter Ljung, vilket förstås var helt perfekt.

Andra som har skrivit om Walters begravning:
Knut Koivisto, Ylva Maria Thompson, Ylva Maria Thompson (igen!), Amelia Adamo