10 augusti 2012

Bagad Wisby

Bagad Wisby

En av de verkliga höjdarna på Medeltidsveckan var Bagad Wisby; sex olika medeltidsorkestrar – Själ, Kalabalik, Krabat, Skrål, Faunus och Vagando – som bestämt sig för att hålla en gemensam konsert. Det skapades otaliga tillfälliga konstellationer med temporära namn – gnällpojkarna som spelar en låt med vevliror, till exempel. Men det verkliga crescendot var när samtliga musikanter stod på scen samtidigt och spelade för fullt. Det blev ofattbart mäktigt.

En av låtarna kan man se i detta klipp på YouTube. Och nästan hela konserten kan man se på detta klipp, också på YouTube.
Missa inte det!

Annonser

1 augusti 2012

Mungigor

Tonartsanalys av mungigor

Leonard och jag pysslar kontinuerligt med förberedelser inför Medeltidsveckan, och som en liten kuriosa roade sig Leonard med att ta ut tonarterna på alla mina mungigor, och sortera dem i stigande tonartsordning. Då kan det bli så här. Alla mungigorna är itne rena i tonen, och ligger lite utanför de rena tonfrekvenserna – men några är helt rätt i ton, och kan dessutom spelas i harmoni med varandra. Kul!

4 juli 2012

Dans i Big Barn

Dans med Red Fulka

Jag hade svårt att välja bild denna dag, för jag tog vansinnigt mycket bilder, och skakade fram två bilder från en kvällskonsert med det dansanta bandet Red Fulka – en häftig bild med bandet, och så den här bilden. Det var ett fantastiskt tryck på bandet, och det blev en bra bild av dem också, men det jag tycker är den bästa illustrationen till detta fenomenala röj är nog ändå denna bild av alla som dansar.

Red Fulka består av beatmastern Kareem Raïhani och flöjtisten/saxofonisten Praful. Denna kväll fick de även förstärkning av slagverkaren Martin Wallén.

Läs mer på hemsidan om No Mind Festival 2012

30 juni 2012

No Mind Festival på Ängsbacka kursgård

No Mind Festival på Ängsbacka kursgård

Och så kom vi då till Ängsbacka igen, för andra gången i år. Denna gång för att delta i den stora festivalen No Mind Festival, den största new age-festivalen i Sverige, med kursledare, terapeuter och musiker från hela världen. Vi var med som kursledare och officiella fotografer för sex år sedan, 2006, och nu är vi tillbaka igen.

Just denna bild är tagen första kvällen, som en del av en öppningsceremoni. Det är en något mindre festival i år än tidigare, men det är ändå drygt 700 deltagare, så det blir en härlig feststämning varje dag. I alla fall om vädret tillåter.

Läs mer på hemsidan om No Mind Festival 2012

5 maj 2012

Helene Du Rietz på konsert i Allhelgonakyrkan

Helene Du Rietz på konsert i Allhelgonakyrkan

En gammal bekant bad mig att plåta hennes konsert, med sitt band Ethnic Jazz Collective. Så då gjorde jag det. Jag använde tre olika kameror – min Nikon D200, min Fuji och min iPhone. Det blev en jäkla massa bilder, och några blev rätt bra.

15 april 2012

John Oates på Hamburger Börs

John Oates på Hamburger Börs

1977 fyllde jag 15 år, och då hörde jag för första gången Daryl Hall & John Oates, med deras stora hit ”Rich Girl”. Det ledde till att jag köpte deras album ”Bigger Than Both Of Us”, en fantastisk skiva (på den tiden var det vinyl-LP som gällde), och därefter har jag köpt i stort sett ALLT som Hall & Oates har gjort. Och det är ganska mycket.

Därför kändes det förstås alldeles extra kul att åtminstone ena halvan av denna världens mest framgångsrika popduo i musikhistorien – John Oates – kom och spelade i Stockholm. Självklart spelade han några Hall & Oates-låtar, men den större delen av spelningen var hans eget material, samt en del riktigt, riktigt gamla låtar – blues, soul, folkrock i en salig blandning. Härligt och roligt!

Jennie och jag hade haft en kurs hela helgen, och vår gäst Barbara kom hem från Sexsibilityhelgen, så vi hade en skön trötthet i kroppen allihop – och då var det extra kul att gå ut på söndagkvällen för att digga lite skön musik. Helt rätt!

En kul grej var också att vi var flera vänner som satt tillsammans, allra längst fram – jag, Jennie, Barbara, samt våra vänner Anders & Ida-Maria – och vi hade kungligt roligt, den saken var helt klar. Klubbspelningar av den här sorten gör också att man kommer mycket närmare scenen, och faktiskt kan ha en direkt kontakt med musikerna. När bandet spelat en låt från skivan Big Bam Boom, så vände jag mig mot mina vänner och bara nämnde just det, och då svarade John Oates – ”Yes, that was from Big Bam Boom – You know, I can hear you from up here!” – med ett stort leende. Sen hade vi en skön kontakt med bandet hela spelningen. Sånt är kul. Och efter spelningen fick jag förstås några av mina CD signerade, och jag köpte ett par av John Oates CD av honom själv. Skönt. Det blev en väldigt trevlig kväll, helt enkelt!

11 januari 2012

CD-samling med Daryl Hall & John Oates

Uppdatering av musiksamlingen

1977 var jag 15 år. Då brukade jag hänga på ett ställe som hette Domino på helgerna, liksom en stor mängd andra tonåringar i Stockholmstrakten. Det låg vid Hornstull, och var ett rejält stort ställe, med disco och konserter. Det var ofta riktigt bra band där. Störst 1977 var Magnus Uggla, Ramones och Boomtown Rats.

Det spelades också en hel del skön musik när det var disco, och en låt som verkligen fastnade var ”Rich Girl”, med ett band som kort och gott kallade sig Hall & Oates, efter centralpersonerna i bandet – Daryl Hall och John Oates. 1977 hade de spelat tillsammans i drygt fem år, men redan hunnit med en del hits. Sina största succéer, som Private Eyes, Maneater m.fl., hade de fortfarande framför sig. Men jag köpte LP:n Bigger Than Both Of Us, och jag var fast.

Det är snart 35 år sedan jag började lyssna på Hall & Oates, men de hänger fortfarande med, och gör underbar musik. Särskilt Daryl Hall, som utöver alla album och konserter med John Oates också har gjort ett antal soloalbum genom åren, bl.a. ett alldeles i slutet av förra året – Laughing Down Crying.

Så nu håller jag på att uppdatera min skivsamling – jag har mer eller mindre ALLT och lite till som de har producerat på vinyl; inklusive konstiga promotionsinglar, dub-tolvor, udda japanpressar och liknande. Men det är fortfarande alltför många av mina favoriter som jag bara har på vinyl fortfarande, så nu köper jag CD med Hall & Oates. Jag fick från CDON häromdagen en box med fem klassiska plattor för bara 149 spänn – och det är ju inte fy skam! Och jag har fortfarande några plattor restnoterade, som jag väntar på.

Daryl Hall har fyllt 65, men det märks inte. Särskilt inte när han sjunger och spelar. Han har just återuppfunnit sig själv, och skapat en ny karriär åt sig själv med det magnifika web-TV-konceptet Live From Daryl’s House, ett prisbelönat musikprogram som nu även fått regelbunden sändningstid i en ordinarie TV-kanal.

Men jag behöver inte köpa ALLA skivor som Hall & Oates någonsin har gjort. Det finns en försvarlig drös Greatest Hits-plattor av olika slag som cirkulerar, vilket inte är så konstigt med tanke på den fenomenala mängd hits gossarna med gitarrer har skrapat ihop genom åren, och dem behöver jag inte samla på. Men originalplattorna vill jag ha. Allihop. Så är det bara.