22 maj 2012

Walter Hirsch begravning

Walter Hirsch begravning

En legend går i graven – bokstavligen. En av mina största inspirationskällor rent fotografiskt, på 1980-talet, men också långt senare, inte minst med just denna blogg. Detta är något jag skriver mer om på sidan Om bloggen. Genom min kära hustru Jennie fick jag också tillfälle att lära känna Walter lite mer personligen, eftersom hon arbetade som Walters assistent under tre år.

Walter fick en mycket vacker begravning i Heliga Korsets Kapell på Skogskyrkogården, intressant nog en av mina favoritplatser för såväl fotografering som för begravningar. Jag har själv hållit några begravningsceremonier i ett par olika kapell på Skogskyrkogården, och tycker att det är en fantastiskt vacker miljö för ändamålet.

Just Walters begravning leddes förtjänstfullt, känsligt och kompetent av Walters barndomsvän Heinz Spira. Spira berättade episoder ur Walters liv, och läste även andras texter skrivna om Walter. Musiken framfördes av Janne Schaffer och Peter Ljung, vilket förstås var helt perfekt.

Andra som har skrivit om Walters begravning:
Knut Koivisto, Ylva Maria Thompson, Ylva Maria Thompson (igen!), Amelia Adamo

5 december 2011

Hemmastudion

Hemmastudion

Vårt vardagsrum är extremt flexibelt. Ibland är det konstateljé, ibland festlokal, ibland kurslokal, ibland behandlingsrum (med massagebänk), mottagning för coachingklienter, fotoateljé, lekrum, sammanträdeslokal – och fotostudio. Och ibland är det helt enkelt bara ett vardagsrum. Ikväll var det fotostudio, och då gjorde jag om det lite. Vi har fonder i olika färger, och kan göra om rummet ganska radikalt, och vi har superbra portabla fotoblixtar från Elinchrom, så vi kan göra fotostudio i stort sett var som helst. Så det händer med jämna mellanrum att vi har fotouppdrag hemma. Som ikväll.

10 oktober 2011

Calle har en mysig kväll för sig själv

Att leka med sig själv…

Jag har alltid varit väldigt bra på att sysselsätta mig själv. Jag var enda barnet till dess att jag var drygt tio år gammal, vilket gjorde att jag var ensam mycket. Många ensambarn är väldigt krävande för sina föräldrar, eftersom de inte har något syskon att leka med. Jag var ett fantasifullt barn, som dessutom lärde mig läsa vid fyra års ålder, så jag hade inga problem att aktivera mig själv. Och det har inte ändrats med åren. Jag har fortfarande förmågan att sysselsätta mig själv, något denna bild kanske illustrerar rätt så effektivt.