17 juli 2012

Oljeglidning

Oljeglidningsritual

Jag var väldigt aktiv på Sexsibilityfestivalen, och höll förmodligen fler workshops än någon annan. En av de verkligt härliga var oljeglidningsritualen, den underbara upplevelsebaserade meditationen i vilken samtliga deltagare får ligga nakna på en presenning med kanterna uppvikta, och få varm olja hällt över sig. Sen är det bara att glida runt.

Det är förstås mer än så – förberedelserna i form av en noggrann introduktion, stilla meditation, ingång i oljebassängen samt att landa där, tar sin lilla tid, och alla guidas hela tiden av mig för att få ut mesta möjliga av ritualen.

Jag håller alltid nere tempot rejält, så att det verkligen kanb bli en djupt meditativ, innerlig och stilla upplevelse, ett mjukt lekfullt flöde med enorm lyhördhet och flexibilitet. Efter att hela ceremonin är klar skapar vi en samtalscirkel där alla som vill får dela med sig av sina upplevelser.

Efter det lämnar jag rum för fri lek, och då kan det bli lite mer fart. Men då har alla fått pröva, och bara de mest leklystna stannar kvar. Härligt blir det i alla fall!

16 juli 2012

Qi Gong med Ingrid Frideborgsdotter

Qi Gong på stranden

Från tidiga morgonen till sena kvällen erbjuds allehanda aktiviteter på Sexsibilityfestivalen.
På morgnarna erbjuds stilla meditation, eller extremt dynamisk dito – eller som denna morgon, lite Qi Gong med Ingrid Frideborgsdotter.

Skeppsuddens starkaste kort är den vackra miljön, med den fina trädgården, naturen runt omkring och stranden, som lämpar sig synnerligen väl för den här sortens aktiviteter.

28 april 2012

Jennie i tunnelbanan

Inre frid

Man kan åka tunnelbana på så många sätt. Man kan stänga in sig med musik i hörlurar, läsa en bok, eller en tidning, man kan sitta och titta på sina medpassagerare, eller prata med dem, eller glo i sin smartphone, eller prata i telefon, eller vara allmänt uttråkad, eller spänd och irriterad.

Eller så är man bara fridfull och i sin egen meditativa bubbla.

7 september 2011

Radha, Krishna & Rukmini

Gudomlig polyamori

Jag är väldigt förtjust i vackra altaren. Jag är inte egentligen särskilt religiös nuförtiden, i alla fall inte i exklusivistisk mening, men jag tycker om altaren som idé, som emotionell och mental fokuspunkt, som platser för meditation och stillhet, för innerlighet, för skönhet och gemenskap med något som är mycket större än jag själv. Vilken tradition ett altare representerar är mindre viktigt för mig – desto viktigare är innerligheten, omsorgen och det estetiska sinnelaget i att skapa altaret.

Just detta är egentligen bara ett av ett stort antal altaren eller altarlika företeelser i mitt hem, men det har något alldeles unikt som gör att jag vill berätta om det. Just detta altare är helt uppbyggt med element från Indien, från hinduisk tradition, en kultur som av en mängd anledningar ligger mig varmt om hjärtat, och det mest unika med detta altare är de tre figurerna i mitten. Enligt mannen jag köpte dessa gudabilder av, i en liten butik i New Delhi, föreställer det Krishna och två av hans kvinnor – Radharani och Rukmini. Att det är Krishna är förstås lätt att se, då han spelar flöjt. Det är dock ytterligt ovanligt att han avbildas med fler än en av sina gudinnor samtidigt – och än mer ovanligt att de avbildas nakna (i bara mässingen, skulle man kunna säga). Utöver dessa tre har jag även ställt på altaret ett antal andra små vackra gudabilder, men de tänker jag inte redovisa för här – nu får dessa tre huvudpersoner all uppmärksamhet.

Det fanns mer än en anledning för mig att köpa denna vackra treenighet i gulmetall. För det första för att det är en alldeles utsökt fin liten skulptur, vacker att beskåda. För det andra för att den fångar en del av essensen i den mer esoteriska hinduiska kulturen, det estetiska kombinerat med det andliga och det filosofiska. För det tredje att den är så unik och speciell, förstås. För det fjärde för nakenheten, som jag uppskattar av flera skäl, inte minst för det rena och fulländade, det skambefriade och hämningslösa, men också för bejakandet av erotiken i livet. Och för det femte att gudabilderna i praktiken uppmuntrar till en polyamorös attityd.

Krishna är inte gift med Radharani – hon har en annan man. Ändå är hon den främsta av Krishnas älskarinnor. Men Rukmini är han gift med. Samtidigt som han är gift med ytterligare 16.107 kvinnor (nu snackar vi avancerad polyamori!). Det finns en stark tantrisk aspekt hos Krishna-kulten, och under flera sekler florerade i Bengal med omnejd en rörelse som kallades Vaishnava-Sahajiya – en variant av tantra, där de viktigaste gudarna inte var Shiva och Shakti, utan just Krishna och Radharani.

Därför blir jag alltid glad när jag stannar upp och tar mig en extra titt på dessa vackra gudabilder. De inspirerar mig.