16 juni 2012

Och vattnet slipar stenarna runda och lena...

Och vattnet slipar stenarna runda och lena…

Det var inte sandstränder på så många av våra badställen. Ibland var det hårda och taggiga klippor eller hala stenar täckta med alger. Ibland bara sten, massor av sten. Lite knepigare att komma i och ur vattnet, men vackert i alla fall. Denna enorma variation av stenar, i olika färger, former och storlekar, mjukt och fint rundslipade av vågornas ständiga sköljande, var väldigt vackra att vila ögonen på, och bara att sitta i lugn och ro och bara se vågorna slå in över stranden var oerhört vilsamt.

Denna bild är tagen på stranden vid Afantou, den ort där vi faktiskt bodde, men till vars strand vi kom först sista dagen. Det var extremt hett, men vi tog oss ner för att sola och bada en stund på förmiddagen i alla fall. Trevligt nog var det väldigt få badare på stranden, så vi kunde återigen njuta av att sola och bada helt nakna, utan störande kvasiplagg.

Det var väldigt svårt att välja bild denna dag, eftersom jag hade så många bra bilder. Men jag ville inte bli tjatig med ännu en nakenbild på stranden, så det fick bli stenar i vatten. Tji!

15 juni 2012

Anthony Quinn Beach

Anthony Quinn Beach

En gång i tiden, precis i början av 1960-talet, spelades några scener i storfilmen Kanonerna på Navarone in på denna plats, och därefter har just denna strand, som också heter Ladiko, fått det inofficiella namnet Anthony Quinn Beach, eftersom skådespelaren Anthony Quinn spelade en roll som en grekisk motståndsman i denna film. Trots att Anthony Quinn inte alls var grek, utan mexikan till börden, så fick han bara ett par år senare återigen chansen att spela grek, denna gång i huvudrollen i filmen Zorba. Så grekerna tog Quinn till sitt hjärta, och döpte om stranden efter honom.

Eftersom Jennie och jag som jag redan tidigare nämnt helst solar och badar utan störande och onödiga plagg, kan de reguljära stranderna ibland vara lite trista, eftersom alla följer denna bisarra skamregel att alltid dölja vissa delar av sin kropp – men jag klättrade runt lite bland klipporna och hittade bakom en utskjutande klippa, vid sidan om den ordinarie stranden, en alldeles egen liten fin badvik till mig och Jennie, där vi kunde njuta av sol, vind och vatten fullt ut. Nakenbad är bäst!

14 juni 2012

Calle x 7 på Akropolis i Lindos

Calle gånger sju på Akropolis i Lindos

Så kom vi iväg till Lindos, vilket var en verkligt trevlig upplevelse. Lindos måste vara den absolut vackraste orten på Rhodos – en ofattbart gullig liten by som klämmer sig in mellan två bergssluttningar, med smala gränder, en antik amfiteater, en strandvik på ena sidan, en fantastisk lagun på den andra, och en antik borg på toppen av ett berg. Helt makalöst fint. Och även om huvudgatorna är nästan lika turistkommersialiserade som gamla staden i Rhodos stad, så går det lätt att hitta underbara promenadvägar vid sidan om de värsta butiksstråken.

Det första vi gjorde var förstås att besöka den antika fortifikationen, tillika kultplatsen Akropolis uppe på det högsta berget (ja, det finns ett antal olika Akropolis, inte bara det i Aten). Där pågår en renovering, så det knackades i stenar och lyftes med kranar, men det störde inte – utsikten var fantastisk åt alla håll.

När vi ändå var där tog vi förstås massor med bilder, bland annat material till flera kompositer, som denna. Jag kan helt enkelt inte låta bli att göra fler såna här klonbilder. Det är väldigt roligt.

13 juni 2012

Jennie i portal

Porten till paradiset…

…I alla fall när Jennie står där! Vi besöker återigen Rhodos stad, undviker gamla staden, äter massor av glass hos Marco från Bologna, i hans glassbar vid busstationen, shoppar lite och promenerar runt mest hela eftermiddagen. Vi letar efter en restaurang som vi inte hittar, men trivs finfint ändå, eftersom vi får se fina miljöer och en kanonvacker solnedgång vid nordvästra spetsen av Rhodos.

11 juni 2012

Calle och Jennie i en trappa

Romantik i en gammal trappa

I Rhodos stad finns en del som är den gamla staden, med en fantastiskt fin ringmur från 1300-talet och allt, självklart med på Världsarvslistan. Tyvärr är en stor del av staden extremt turistkommersialiserad, med butiker-butiker-butiker med turistinriktade varor. Det blir rätt trist. Men så fort man lämnar de centrala shoppinggatorna kan man hitta väldigt vackra miljöer. Så det blev en hel del bilder denna dag.

10 juni 2012

Torget i Afantou

Torget i Afantou

Semester! En vecka på Rhodos, och det första vi gör är förstås att rekognoscera en smula i den närmaste omgivningen. Eftersom vi åkte charter med Apollo, ospecificerat, så hade vi ingen aning om innan vi kom fram var vi skulle bo, så det fick bli en överraskning.

Vi hamnade i ett litet lägenhetshotell i Afantou, en liten håla mellan Rhodos stad och Lindos, alldeles söder om Faliraki. Det är verkligen en bortglömd liten håla – till och med namnet betyder ”osynlig”, vilket förklaras med att staden inte syns från havet. Bra skydd mot sjörövare. För tusen år sedan, typ.

Hur som helst så var vi hungriga, och efter att ha installerat oss någorlunda i vårt rum knallade vi iväg till något som sannolikt var Afantous centrum. Där hittade vi en restaurang där vi åt kvällsmat. Inte dyrt, men inte heller billigt, och laxen hade vi gjort minst lika god hemma, förmodligen godare. Turistfälla, med andra ord.

Denna bild är alltså utsikten över det lilla torget, sett från restaurangen där vi åt. Och så mycket mer än så var det inte att se i Afantou. Rhodos motsvarighet till Hälleforsnäs, typ. Så efter denna kväll insåg vi att om vi ska uppleva något får vi åka runt lite på ön – och det gjorde vi förstås.