21 november 2011

Lakshmi-Ganesha

Lakshmi-Ganesha

Alla som känner mig, och har varit hemmma hos mig, vet att jag har en fetisch för altaren och gudabilder av mer exotiskt slag, företrädesvis av fornnordiskt eller hinduiskt snitt. Det har även synts här, här och här på År 50. Nå, jag är inte klar ännu. Det finns mer att visa.

Jag vet inte hur många Ganesha-statyer jag har här hemma, men det är många. Om jag tänker ett 20-tal, så är det förmodligen ingen överdrift. Ganesha är en underbar mytologisk figur med en stark särprägel även i den mångfacetterade indiska mytologiska världen. Med sin runda mage, elefanthuvud och smak för pannkakor och godis, blir han förstås gärna barnens favorit. Lägg därtill att han rider på en råtta. Vishnu rider på Garuda, en ståtlig örn, Shiva på den gigantiska tjuren Nandi, Indra på en elefant – bara som jämförelse. Men Ganesha vinner i alla fall – allas hjärtan.

Men en gudinna har vi saknat i vår pantheon, och det är Lakshmi. Lakshmi är rikedomens gudinna, och avbildas ofta omgiven av ett överflöd av guldmynt och andra rikedomar. I vissa kretsar anänds t.o.m. hennes namn som begrepp för pengar – ”har du lakshmi?”. Följaktligen ser hinduiska affärsidkare ofta Lakshmi som en viktig gudom att dyrka och vända sig till.

Det klassiska inom hinduismen är att man alltid kombinerar gudar i par. En manlig Gud och en kvinnlig. Och det kan växla – paren är inte alltid fasta. Lakshmi färdas ibland med Vishnu. Men Ganesha är guden som tar bort hinder och besvär – därför hittar man i var och varannan butik ett altare med Lakshmi och Ganesha.

Så – i egenskap av affärsidkare känns det förstås väldigt trevligt att äntligen ha en Lakshmi hemma. Nu ska vi bara hitta en fin plats som kan få tjäna som altare för vårt nya gudapar. Tronen på bilden är ett lån från en annan gudom, enbart för fototillfället.

Annonser

24 september 2011

Avalokiteshvara

Avalokiteshvara

Helig Magisk Sexualitet – ibland som metafor för integrerandet av manligt och kvinnligt inom varje enskild människa, ibland rent konkret som ett sexuellt uttryck för andlig extas, för djup meditation, gränslös innerlighet och totalt sammansmältande. Avalokiteshvara är en tantrisk symbol för Shiva och Shakti, som i sin erotiska sammansmältning gestaltar båda dessa betydelser.

Denna skulptur hittade jag i Pushkar 2006, och den har en central plats på eget altare i vårt sovrum. Men framför allt har skulpturens djupaste innebörd en central plats i mitt hjärta. Att dyrka det högsta gudomliga, det mest magiska, kärlekens innersta kärna, genom min hustru Jennie, genom den heliga förening som vi ständigt åtnjuter, och som emellanåt manifesteras i ljuvlig älskogslek, är min högsta glädje och min djupaste tillfredsställelse.

Kärleken till Jennie, och hennes kärlek till mig – detta är min religion. Det finns ingen större Gud eller Gudinna på jorden, i universum eller någon annanstans. Jennie är min Shakti, min Freja, mitt livs högsta mål. Detta är allt, och det räcker mer än väl.