21 juni 2012

Midsommarblot på Djurgården

Midsommarblot på Djurgården

Så var det dags för sommarsolståndet, och då ska det förstås blotas. Hedningar som vi är, hängde vi med på det lilla blotet som anordnades av Forn Sed Stockholm, en lokal underavdelning till Samfundet Forn Sed Sverige. Blotet hölls av Henrik Hallgren, liksam jag en tidigare ordförande i samfundet (fast det då hette Sveriges Asatrosamfund), och även medförfattare till vår lilla bok Ord om Sed. Det blev en vacker och stämningsfull ceremoni, med en mysig picknick efteråt, på en äng helt nära Djurgårdsbrunn, fast på Djurgårdssidan.

Annonser

3 juni 2012

Mina böcker

Mina böcker

Någon har gjort en Wikipediasida om mig, och det är ju kul. Den stämmer hyfsat också. Men jag blev lite irriterad över en detalj, och det är att under rubriken Bibliografi, så står endast en bok omnämnd – Cirkus Eros och andra erotiska berättelser (2008). Men jag har skrivit en hel bok till, och är medförfattare i ytterligare en, och det tycker jag förstås också borde finnas med på denna Wikipediasida…

1984 skrev, illustrerade och formgav jag ”Den Rena Maten”, en bok om vegetarism, med en mängd trevliga recept. Hälften propagandaskrift, hälften kokbok. Och härom året släppte Mimers förlag en antologi med morgonandakter av mig och två till tidigare ordförande i Sveriges Asatrosamfund – Ord om Sed. Dessa böcker borde förstås också vara med i min Wikipediaartikel. Men det kommer väl nån gång framöver, hoppas jag.

8 april 2012

Blotvandring vid Uppsala Högar

Blotvandring vid Uppsala Högar

Så var det dags igen, för 13:e året i rad. Samfundet Forn Sed Sverige, före detta Sveriges Asatrosamfund, höll vårblot på påskdagen, vid Uppsala Högar. Traditionen påbörjades år 2000, till viss del för att fira statens och kyrkans åtskiljande vid millennieskiftet, och att vi då kommit ett stort steg närmare verklig religionsfrihet och sekularisering i Sverige. Tidigare samma vinter, alldeles runt millennieskiftet, hade vi haft diskussioner på vårt webbforum om att arrangera ett blot vid just Uppsala Högar, och när jag samma vår blev vald till ordförande i Sveriges Asatrosamfund, så blev mitt första förslag att faktiskt hålla detta blot – och det gjorde vi.

Det blev ett enormt mediahallå – vi blev omskrivna i UNT, GP, Expressen och ett antal andra tidningar, och fick både helsidor och uppslag. Så Sveriges Asatrosamfund satte verkligen den nordiska seden på kartan i och med detta offentliga evenemang. Och det fortsätter alltså alltjämt varje år, vilket är ett härligt bevis för dess allmängiltighet.

På denna bild ser vi blotföljet, en lång parad av hedningar, som samlats vid Gamla Uppsala Museum, för att sedan vandra till en plats bakom de stora gravhögarna, där vi hållit blot flera gånger förr. Vädret var nyckfullt, men gott att vara i för ett blot.

16 oktober 2011

gudahov

Gudahovet

I mitt hem har jag ett antal olika altaren av olika slag, och det här är det mest centrala. Mitt i den stora bokhyllan i vardagsrummet har jag skapat denna nisch av ceremoniell symbolik, en fokuspunkt för själen. Där andra ställer sin TV, där bygger jag ett altare. I detta gudahov tronar i tur och ordning Oden, Frej, Freja och Tor.

Jag är inte religiös, och jag är väldigt ambivalent till begreppet Gud. Det kan låta märkligt, med tanke på att jag t.o.m. har varit ordförande i Sveriges Asatrosamfund (numera Samfundet Forn Sed Sverige), liksom jag har varit medgrundare till två andra samfund – Ratatosk och Idavallen. Men det är inte så konstigt som det verkar. Religion har så många ingångar, så många aspekter, att man kan attraheras av fenomenet på väldigt många sätt. Själv uppskattar jag framför allt de kulturella aspekterna av många religioner – sagorna, myterna, konsten, de vackra byggnaderna, ceremonierna, festerna, sångerna, dansen, meditationerna – och allt det gör med oss människor när vi engagerar oss i det.

Jag älskar det lekfulla i vissa religioner – att man i Indien firar Holi genom att kasta färgpulver och spruta färgat vatten på varandra, under en vecka varje år, eller badandet av gudabilder, eller den vilda gospeln i vissa baptistkyrkor, trumdanser i shamanistiska kulturer – och så mycket annat. När religion gör att människor blir mer levande, mer fria, mer kännande, mer kärleksfulla, då är religion något fint, tycker jag.

Jag är en eklektiker, och gillar att skapa min egen perfekta mix av olika traditioner, men det finns framför allt två kulturer som ger mig alldeles särskilt mycket inspiration – den fornskandinaviska kulturen och den indisk-hinduiska. Och i hinduismen är det framför allt vaishnavismen och tantrismen som känns väldigt hemma, nära hjärtat. Och det syns hemma hos oss. Det är fornnordiska symboler och indiska om vartannat.

Den som har ögonen med sig kan se på denna bild att mitt emellan Frej och Freja står en Shiva-lingam. Bakgrundstyget är från Indien, liksom de två små tronerna längst ut på sidorna, på vilka jag har ställt replikor av vikingatida gudabilder med Odin och Tor. Det är medvetna val.

Framför allt är altaren för mig en konstform som syftar till att sprida harmoni och fokus, och en kontakt med sitt eget inre, liksom en kontakt med det man själv uppfattar som högre aspekter av verkligheten. Och det är vackert så.