Jag blev inbjuden till releasefest för det nya numret av det liberala samhällsmagasinet NEO, och festen hölls i en häftig lokal tillhörande eventbyrån Prime, högst upp i ett hus i hörnet av Gamla Stan. Genom fönstergluggarna kunde man få pittoreska scenerier i tre vädersträck, så jag passade förstås på att få en bild av Slussen, lite från ovan.
Världens vackraste stad
Jag hävdar med en dåres envishet att Stockholm är världens vackraste stad. Och hittills har ingen lyckats få mig att ifrågasätta mitt ställningstagande i denna fråga. Jag har varit i många fascinerande städer – Berlin, Rom, Paris, New York, San Fransisco, Mumbai, New Delhi, Jaipur, Milano, Geneve, Bordeaux, Köpenhamn, Oslo – och många fler – och alla har sin särprägel, sin skönhet.
Men ingen stad jag har sett kan enligt min mening tävla med Stockholm i skönhet. Trots att det förstås finns skönhetsfläckar, som två av Stockholms absolut fulaste platser – Stockholm Waterfront, med oformlig och dåligt utförd skrotskulptur på taket, som man av någon outgrundlig anledning fick tillstånd att bygga – och Slussen, som ett gäng vänsterreaktionära kulturfjantar boende på Söder alldeles nödvändigtvis vill bevara, och därför motarbetar en nödvändig ombyggnad.
Men skönhetsfläckar finns överallt, och jag är i alla fall glad att jag inte behöver bo granne med samma slags självgoda kulturstroppar här i Bagarmossen, samt att politikerna faktiskt har bestämt sig för att strunta i de barnsliga protesterna och faktiskt äntligen låta bygga om denna fruktansvärt fula, dåliga, risiga och ineffektiva plats som är Slussen.
Och så kan man ju alltid vända blicken mot de vackrare vyerna, som t.ex. Stadshuset och Norr Mälarstrand.
År 50 