Calle i hissen
En sån där impuls-snabbis-bild, som jag tycker blev rätt intressant, inte minst rent kompositionsmässigt. Så där som det kan bli eftersom jag alltid har en liten kamera med mig i fickan…
Månadsarkiv: januari 2012
18 januari 2012
Photo Booth
Det finns en kamera i datorn också. Och ibland händer det att jag är så trött och oföretagsam att jag helt enkelt inte orkar göra något kreativt med en riktig kamera, och då finns alltså möjligheten att leka lite med webkameran och Photo Booth i min MacBook. Det känns onekligen lite som fusk, men denna dag var det faktiskt allt jag mäktade med. Och lite kul blev det ju trots allt.
17 januari 2012
Världens vackraste stad
Jag hävdar med en dåres envishet att Stockholm är världens vackraste stad. Och hittills har ingen lyckats få mig att ifrågasätta mitt ställningstagande i denna fråga. Jag har varit i många fascinerande städer – Berlin, Rom, Paris, New York, San Fransisco, Mumbai, New Delhi, Jaipur, Milano, Geneve, Bordeaux, Köpenhamn, Oslo – och många fler – och alla har sin särprägel, sin skönhet.
Men ingen stad jag har sett kan enligt min mening tävla med Stockholm i skönhet. Trots att det förstås finns skönhetsfläckar, som två av Stockholms absolut fulaste platser – Stockholm Waterfront, med oformlig och dåligt utförd skrotskulptur på taket, som man av någon outgrundlig anledning fick tillstånd att bygga – och Slussen, som ett gäng vänsterreaktionära kulturfjantar boende på Söder alldeles nödvändigtvis vill bevara, och därför motarbetar en nödvändig ombyggnad.
Men skönhetsfläckar finns överallt, och jag är i alla fall glad att jag inte behöver bo granne med samma slags självgoda kulturstroppar här i Bagarmossen, samt att politikerna faktiskt har bestämt sig för att strunta i de barnsliga protesterna och faktiskt äntligen låta bygga om denna fruktansvärt fula, dåliga, risiga och ineffektiva plats som är Slussen.
Och så kan man ju alltid vända blicken mot de vackrare vyerna, som t.ex. Stadshuset och Norr Mälarstrand.
16 januari 2012
Aktivt skrivande
Ibland vill jag skriva så mycket att jag skulle behöva fler fingrar för att hinna med allt som min överaktiva hjärna hittar på. Inte konstigt att jag har behövt lämna in min MacBook på reparation, för att få det märkliga beskedet att batteriet svällt upp. Det har jag aldrig varit med om förr.
15 januari 2012
Liberaldemokrater sammanträder
Arbetet med att skapa ett nytt politiskt parti fortskrider, och vi börjar sakta få ordning på kaoset, som verkar uppstå med jämna mellanrum, när tongivande personer hoppar av. Men nu har vi som sagt lite mer lugn och ro, och läget verkar stabilisera sig, trots allt.
På denna söndageftermiddag hade vi en trevlig träff ”in the flesh”, som omväxling till allt chattande, mailande, Skypande, telefonerande och forumdebatterande. Men behöver träffas emellanåt, fika, snacka, se varandra i ansiktet. Kramas. Det gör skillnad.
Eftersom en stor del av styrgruppen inte kunde komma denna dag filmades träffen med videokamera och visades på en sluten kanal på Bambuser – därför videokameran.
14 januari 2012
Böljande landskap
Ibland kan en kropp verkligen te sig som ett landskap, som böljande sanddyner, kullar och dalar, klippor och skrevor. Och det är vackert så.
13 januari 2012
Nybakat bröd
Jennie är väldigt pysslig och kreativ, och ibland mer än annars. På sistone har det märkts lite extra i köket. Det har bland annat bakats en del, och detta var ett bröd som blev enormt gott – med dinkelmjöl, grahamsmjöl, rivna äpplen, valnötter, anis, kummin, fänkål – och lite annat också. Helt nybakat och lite varmt, med en redig klick smör – osannolikt gott…!
12 januari 2012
Fem i tolv
Att upprätthålla en sån här fotografisk disciplin är inte alltid det lättaste. Jennie och jag skojar ibland om det där, att jag inte har tagit någon bild, fast det är sent på kvällen. ”Ja, men klockan är ju inte mer än tjugo över elva – du har gott om tid…” Och ibland blir det verkligen i sista minuten. Denna gång var det verkligen så att jag insåg, ungefär fem i tolv, att jag hade glömt ta en bild under dagen. Så det fick bli en ”fem-i-tolv-bild”.
11 januari 2012
Uppdatering av musiksamlingen
1977 var jag 15 år. Då brukade jag hänga på ett ställe som hette Domino på helgerna, liksom en stor mängd andra tonåringar i Stockholmstrakten. Det låg vid Hornstull, och var ett rejält stort ställe, med disco och konserter. Det var ofta riktigt bra band där. Störst 1977 var Magnus Uggla, Ramones och Boomtown Rats.
Det spelades också en hel del skön musik när det var disco, och en låt som verkligen fastnade var ”Rich Girl”, med ett band som kort och gott kallade sig Hall & Oates, efter centralpersonerna i bandet – Daryl Hall och John Oates. 1977 hade de spelat tillsammans i drygt fem år, men redan hunnit med en del hits. Sina största succéer, som Private Eyes, Maneater m.fl., hade de fortfarande framför sig. Men jag köpte LP:n Bigger Than Both Of Us, och jag var fast.
Det är snart 35 år sedan jag började lyssna på Hall & Oates, men de hänger fortfarande med, och gör underbar musik. Särskilt Daryl Hall, som utöver alla album och konserter med John Oates också har gjort ett antal soloalbum genom åren, bl.a. ett alldeles i slutet av förra året – Laughing Down Crying.
Så nu håller jag på att uppdatera min skivsamling – jag har mer eller mindre ALLT och lite till som de har producerat på vinyl; inklusive konstiga promotionsinglar, dub-tolvor, udda japanpressar och liknande. Men det är fortfarande alltför många av mina favoriter som jag bara har på vinyl fortfarande, så nu köper jag CD med Hall & Oates. Jag fick från CDON häromdagen en box med fem klassiska plattor för bara 149 spänn – och det är ju inte fy skam! Och jag har fortfarande några plattor restnoterade, som jag väntar på.
Daryl Hall har fyllt 65, men det märks inte. Särskilt inte när han sjunger och spelar. Han har just återuppfunnit sig själv, och skapat en ny karriär åt sig själv med det magnifika web-TV-konceptet Live From Daryl’s House, ett prisbelönat musikprogram som nu även fått regelbunden sändningstid i en ordinarie TV-kanal.
Men jag behöver inte köpa ALLA skivor som Hall & Oates någonsin har gjort. Det finns en försvarlig drös Greatest Hits-plattor av olika slag som cirkulerar, vilket inte är så konstigt med tanke på den fenomenala mängd hits gossarna med gitarrer har skrapat ihop genom åren, och dem behöver jag inte samla på. Men originalplattorna vill jag ha. Allihop. Så är det bara.
10 januari 2012
Jennie på Sergels Torg, utanför Kulturhuset och Stadsteatern
Jennie och jag fick flera presentkort på teaterbesök, både till Stadsteatern och Dramaten, så nu har vi bokat flera föreställningar vi ska gå på.
Först ut var HAIR på Stadsteatern. Det var sisådär. Jag blev inte imponerad. Musiken och bandet var bra, och några av sångarna var riktigt bra. En kvinna i ett badkar gav mig rysningar – hon lät nästan precis som Anne-Lie Rydé, och det är extremt bra betyg. Men det saknades en röd tråd, jag fick ingen personlig känsla för någon i ensemblen, Claire Wikholm spelar sig själv som ett trött 1960-talsalibi, det skämtas om Juholt och Åkesson, vilket faller platt till golvet, det glammas och flamsas utan botten, utan djup – yta, yta, yta. Trist.
Flera rollfigurer är liksom Disney-figurer, nästan som tecknade, utan personlighet. Det finns t.ex. en lustig kille som dansar väldigt skojigt i början, innan pjäsen har kommit igång, men han fyller liksom ingen annan funktion än att tramsa och vara lite lustig, och det tillför inget till pjäsen.
Nu är jag lite pervers, så jag gillar även att gå på dålig teater, föreställningar jag är missnöjd med – det ger mig inspiration och skärpa. Jag analyserar hårt, för att tänka hur jag själv skulle ha gjort, gammal teaterapa och regissör som jag är, så jag får väl påstå att jag är nöjd med kvällen ändå, även om teaterföreställningen lämnade en hel del övrigt att önska…
År 50 