9 juni 2012

Tre tunga pirater

Så var det dags igen – en demonstration mot ACTA. En tapper skara kom till Sergels Torg, för att visa sin motstånd mot överstatlig kontrolliver och överdrivet ordningssinne hos politiker. Två talare från Piratpartiet – partiledare Anna Troberg och PP:s EU-parlamentariker Christian Engström, en riksdagsledamot från Vänsterpartiet, samt Per Pettersson från Liberaldemokraterna (och Ung Liberal).

Vad gäller just denna bild, så associerar jag till ett alldeles särskilt fenomen – den så kallade trepiratersregeln. Den innebär att om tre pirater tillsammans bestämmer sig för att utföra någon slags politisk aktivism, så är det fritt fram.

Detta uppmuntrar till aktivism och egna initiativ, och det motverkar toppstyrning. Det är vackert så. Det kan förstås leda till ett och annat mer ogenomtänkt (och rent ut sagt korkat) uttryck, men det kan förstås även en partiledning göra, och med trepiratersregeln sprider man faktiskt ut ansvaret, och en partiledning kan på så sätt hävda ansvarsfrihet gentemot riktiga bottennapp.

Men – om de tre piraterna är Rick Falkvinge, Christian Engström och Anna Troberg – då jävlar, då kan det bli åka av! Jag är stolt över att betrakta dessa tre tunga pirater som mina vänner, och även om jag numera lägger mitt politiska engagemang främst i Liberaldemokraterna, så stödjer jag gärna piraterna så ofta jag kan, och ångrar inte mitt tidigare engagemang en enda sekund.

3 maj 2012

SvT Debatt – studion

TV är ett mycket märkligt medium, och ser man en TV-studio inifrån avslöjas denna bisarra skapelse i all sin genomskinlighet. Jag har varit med rätt många gånger i SvT Debatt nu, och det är alltid roligt, men denna gång var det extra kul. Temat var legalisering av cannabis, eller snarare ett ifrågasättande av dagens nolltoleranspolitik gällande illegala droger. Det blev den hetaste TV-debatt jag någonsin har upplevt, och det var väldigt stimulerande. Diskussionen har hamnat på bordet, och där ska den stanna. Vi måste skapa en helt ny narkotikapolitik, som bygger på fakta, vetenskap och verklighet – inte skräckpropaganda, fördomar och okunskap.

Direktsända debatter är lite som sport, man vet aldrig i förväg vad som ska hända. De man debatterar med kan man som regel inte vinna över, men de som lyssnar och ser kan man vinna. Det var en gammal trött och inkrökt göteborgare med i programmet, och i eftersnacket fick han sig en så rejäl verbal omgång att han nog kunde inte gå rak därifrån (hoppas jag) – det var fenomenalt roligt att ställa honom mot väggen och sätta dit honom så hårt.

Inget av det jag sade var dock oplanerat eller slumpartat. Jag planerade mitt deltagande minutiöst, och valde mycket medvetet vilka ämnen jag skulle ta upp, utifrån en rent strategisk bedömning av vad tittarna och de övriga i studion skulle klara att ta till sig. Ur det mediastrategiska perspektivet gjorde jag bedömningen att vissa ämnen funkar, andra inte. Jag hoppade helt och hållet över skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering, för de flesta är helt enkelt inte där – de skriker som grisar under slaktarkniven bara man nämner något i liberal riktning om droger. Alltså måste man göra det väldigt enkelt.

Därför hoppade jag också helt över ämnet kroppslig autonomi, för det skulle lätt kunna tolkas som ”liberal egoism” eller liknande. Medvetet valde jag ämnen så att jag skulle kunna få publikens sympati, för det kan vara det enda sättet att få deras öron. Det är komplicerat, det där med populistiska TV-debatter, och fullärd blir man aldrig, men jag tycker ändå att det viktigaste kom fram.

Och jag hade som vanligt kungligt roligt. Det här är min härligaste adrenalinkick. Vad sägs om det – politisk debatt i TV som drog?

7 mars 2012

Sveriges Television

Med osedvanligt kort varsel (tre timmar) blev jag tillfrågad om att komma och vara med i en web-TV-debatt om rökning och lagstiftning, och jag skulle då representera den liberala sidan, Liberaldemokraterna, med en ung tjej från Unga Allergiker som kombattant.

Vi hade i grunden ungefär samma syn på rökning i det offentliga rummet, men hon ville ha massor med lagstiftning, och verkade tycka att alla slags förbud var bra, medan jag då förstås propagerade för eget ansvar och omdöme, utifrån principen frihetsmaximering. En kvart hann vi diskutera, och det går rätt fort, men man hinner också få väldigt mycket sagt på en kvart om man är effektiv.

Just den här bilden är tagen i lobbyn i TV-huset, och föreställer en gigantisk mängd små gubbar, gjorda av toapappersrullar, flirtkulor, piprensare och dylikt, sannolikt av barn. Jag har ingen aning vad de representerar, men det blev en rätt kul bild.

1 mars 2012

Politikerns sista tal

Min gamle teaterkompis på den numera tyvärr konkade Spegelteatern, Oscar Solberger, tillika medgrundare av Liberaldemokraterna, har just regisserat en härligt surrealistisk pjäs av Anthony Swerling, med namnet Politikerns sista tal. Det är en monolog, med en skådespelare – Emil Kekonius – och handlar om en högt uppsatt politiker som håller ett tal på UD, till gästande delegater från biståndsmottagande länder. Politikern börjar med en rad pompösa PK-klyschor, men flippar av någon märklig anledning ut och håller ett tal som sannerligen skulle bli det absolut sista talet för vilken politiker som helst.

På bilden är det Emil till vänster, och Oscar till höger. Blomman är en del av rekvisitan/dekoren.

Läs mer på hemsidan för pjäsen!

15 januari 2012

Liberaldemokrater sammanträder

Arbetet med att skapa ett nytt politiskt parti fortskrider, och vi börjar sakta få ordning på kaoset, som verkar uppstå med jämna mellanrum, när tongivande personer hoppar av. Men nu har vi som sagt lite mer lugn och ro, och läget verkar stabilisera sig, trots allt.

På denna söndageftermiddag hade vi en trevlig träff ”in the flesh”, som omväxling till allt chattande, mailande, Skypande, telefonerande och forumdebatterande. Men behöver träffas emellanåt, fika, snacka, se varandra i ansiktet. Kramas. Det gör skillnad.

Eftersom en stor del av styrgruppen inte kunde komma denna dag filmades träffen med videokamera och visades på en sluten kanal på Bambuser – därför videokameran.

11 september 2011

Liberala bakelser

Idag hade vi ett partigrundarmöte med Liberaldemokraterna. Efter att Alexander Bard och några till nu har lämnat det politiska projektet Liberaldemokraterna för att gå med i Centern, har vi som är kvar fått lite ny inspiration och jävlaranamma, och nu ska det bli parti på riktigt, för det har vi bestämt.

Vi träffades ett gäng hemma hos Åsa i Uppsala, en av våra mer aktiva medlemmar. Som en liten extra fin grej så hade Åsas syster – som är konditor – gjort alldeles underbara små bakelser med Liberaldemokratiska L-loggor på. Helt underbart! De var goda också…

Nu har Åsas syster, som förresten heter Frida Linnea Eriksson, också lagt upp receptet till dessa både vackra och goda bakelser på sin blogg. Läs och njut!